LO Tidningen 16/12 2005

 

ÓFacket mŒste handla nuÉÓ

 

Vid en presskonferens under s-kongressen i Malmš hŠvdade Gšran Persson att allmŠngiltigfšrklaring av kollektivavtal mŒste bli lšsningen, om Sverige fšrlorar VaxholmsmŒlet i EG-domstolen. AllmŠngiltigfšrklaring Šr regeringens Ófall back positionÓ. Vilken Šr fackfšreningsršrelsens?

     Lagar om allmŠngiltigfšrklaring finns i ett tiotal EU-lŠnder. Utom i Belgien och Finland har andelen fackligt organiserade i dessa lŠnder sakta men sŠkert minskat under lŒng tid. I Frankrike har numera 90 procent av de anstŠllda kollektivavtal medan bara tio procent Šr fackligt organiserade. Kollektivavtalet kommer som en gŒva frŒn himlen, flertalet lšntagare Šr inte inblandade i deras tillkomst.

    AllmŠngiltigfšrklaring i Sverige kan inte gŠlla enbart utstationerade eller utlŠndska fšretag, det skulle vara diskriminerande. Varje gŒng ett fšretag sŠger nej till kollektivavtal kommer det beršrda fackfšrbundet att kunna krŠva att lagen ska tillŠmpas. SympatiŒtgŠrder blir obehšvliga och kommer fšrr eller senare att falla ur bruk eller fšrbjudas. Den fackliga solidariteten ersŠtts av en lag.

    Rimligen mŒste fredsplikt gŠlla vid fšretag som omfattas av ett kollektivavtal, allt annat skulle strida mot den svenska traditionen. DŠr ett kollektivavtal tillŠmpas pŒ grund av en lag har rŠtten till stridsŒtgŠrder upphŠvts utan att de anstŠllda fŒtt fšrhandla. RŠkna med att allmŠngiltigfšrklaring innebŠr strejkfšrbud.

    €ven moderaterna och Svenskt NŠringsliv Šr numera principiellt anhŠngare av  kollektivavtal. Om man ser kollektivavtalet bara som en teknik fšr reglering av anstŠllningsvillkoren Šr det inte hotat. Men kollektivavtalets vŠrde hŠnger pŒ det fackliga systemets autonomi Ð att arbetsvillkoren bestŠms genom tvŒ parters frivilliga Œtaganden. Autonomin har minskat under lŒng tid, den fšrsvaras inte som fšrr av arbetsmarknadens organisationer gemensamt. BŒde Svenskt NŠringsliv och LO politiserar, var och en pŒ sin kant, frŒgor som de fšrr hanterade i fšrhandlingar. MŒlet i EG-domstolen gšr problemet akut. Om lex Britannia underkŠnns, som de flesta jurister tycks tro, har den fackliga strategin mot lšnedumpning fallit. Blockader i situationer som den i Vaxholm blir inte tillŒtna. Att som ersŠttning lagstifta om allmŠngiltigfšrklaring Šr att urholka autonomin Šnnu mer, det Šr att strypa fackfšreningsršrelsen i dess eget rep. 

    Varfšr inte pršva en tredje lšsning, ett skydd mot dumpning i parternas regi? PrimŠrt Šr det ett fšretagarintresse att konkurrensvillkoren mellan svenska och utlŠndska fšretag i Sverige Šr rŠttvisa. Svenskt NŠringsliv och LO har i det provisoriska avtalet om utstationerade fšretag enats om att villkoren fšr beršrda anstŠllda och fšretag bšr vara ÓlikvŠrdigaÓ. Bortom alla polemiska rškridŒer sammanfaller intressena. Alla inser att en friare tjŠnstehandel i Europa fšrutsŠtter ett skydd mot dumpning. Chefen fšr Svenskt NŠringsliv Urban BŠckstršm nŠmner tre mšjligheter: minimilšner eller allmŠngiltigfšrklaring av kollektivavtal eller ÓnŒgot annatÓ. (DN 14/11 05). Det kan tolkas som en invit till LO, sŠrskilt som han samtidigt sŠger att den svenska modellen var som bŠst fšre 1970 Ð den period dŒ SAF och LO samarbetade.

    Facket Šr sjŠlvfallet i en bŠttre position att pŒverka frŒgans lšsning om man agerar nu i stŠllet fšr att vŠnta till efter en (sannolik) fšrlustdom i EG-domstolen. Det Šr ocksŒ klokt att inte gšra lšsningen beroende av en oviss valutgŒng.

    PŒ vilken nivŒ ska ett dumpingskydd ligga? Ska det vara avtalens stupstocksregler eller nŒgot annat? TvŒ givna utgŒngspunkter Šr enigheten om likvŠrdiga villkor och EUs utstationeringsdirektiv. Att formulera en konkret norm fšr de villkor som ska gŠlla Šr det fšrsta problemet. Det andra Šr att fŒ normen praktiskt tillŠmpad i fšretag dŠr varken arbetsgivaren eller de anstŠllda tillhšr en svensk organisation. Men bŒda dessa problem Šr exakt desamma vare sig man lagstiftar om allmŠngiltigfšrklaring eller vŠljer en lšsning i partsorganisationernas regi.

     Om det ska finnas ett effektivt skydd mot dumpning mŒste ett utlŠndskt kollektivavtal kunna trŠngas undan av svenska regler. Det kan ske genom allmŠngiltigfšrklaring av ett svenskt avtal eller genom fackliga ŒtgŠrder. Fšr det fšretag som beršrs Šr det ena sŠttet inte vŠrre Šn det andra.

    Stšrst kompetens att utforma ett regelverk fšr dumpingskyddet finns inte i regeringskansliet eller riksdagen (dŠr miljšpartiet Šr tungan pŒ vŒgen). Den finns hos partsorganisationerna. Facket mŒste i vilket fall som helst avstŒ frŒn att gŒ till strid mot ett utstationerat fšretag med krav som gŒr utšver en rimlig tolkning av EU-reglerna. NŠr tolkningen Šr omtvistad mŒste det bli ett skiljefšrfarande. 

    Det Šr dags fšr Svenskt NŠringsliv och LO att fšrhandla. En insats av lagstiftaren kan nog behšvas, men den bšr syfta till att underlŠtta fšr parterna att lšsa problemet, inte till att ta ifrŒn dem ansvaret.

Svante Nycander

 

 

tillbaka till arkivet