SvD Kultur 11/11 2004

Urholkad föreningsrätt gör åsiktsbildningen ofri

I kommentarer till USA-valet förklaras väljarnas konservatism med att moralfrågor väger tyngre än skatter och social trygghet, att folk föredrar en ledare med ett entydigt budskap, att the American dream har fått de fattiga att tro att de tillhör medelklassen. Men varför är väljarna sådana?

    Flera amerikanska särdrag kan härledas från den tidiga invandringen av puritaner. I Europa var kalvinismen i olika skepnader nästan överallt en förföljd minoritetsreligion, vars medlemmar utvecklade en förmåga att organisera självstyrande, disciplinerade gemenskaper. Genom puritanerna kom att Amerika att präglas av mångfalden av communities, ett blomstrande civilt samhällsliv med en flora av organisationer. I Philadelphia grundades på 1820-talet världens första arbetarparti, The Workingmen´s Party. ”Amerikaner av alla åldrar, alla samhällsklasser, alla tankeriktningar sammansluter sig oupphörligt”, skrev Alexis de Tocqueville.

    Även i dag är Amerika i topp i fråga om nästan alla slags organisationer. Det stora undantaget är att bara var tionde anställd är med i facket, vilket inte kan förklaras med ”amerikansk individualism”. Orsaken måste ligga i något som motverkar kollektivt agerande just på arbetsmarknaden.

   Arbetarnas organisationer var både talrika och stridbara på 1800-talet, och den som försökt se framåt för 150 år sedan skulle ha trott att det demokratiska USA skulle få världens starkaste fackföreningsrörelse. Det som kom i vägen var det konstitutionella systemet. Grundlagsfäderna fruktade att en majoritet av egendomslösa skulle ta makten i en republik grundad på idén om popular government. John Madison ansåg att regleringen av motstående ekonomiska intressen ”är den moderna lagstiftningens främsta uppgift”. Makten delades upp på ett sådant sätt att de egendomslösa inte skulle kunna dominera.

    När motsättningarna på arbetsmarknaden skärptes perioden efter inbördeskriget ställde sig  domstolarna alltmer bestämt på arbetsgivarnas sida. Gamla doktriner i brittisk common law fick legitimera en blodig repression av fackföreningarna. Mellan 1877 och 1903 ingrep militär i 500 arbetskonflikter, efter att domare gett klarsignal. Domstolarna ogiltigförklarade federala och delstatliga lagar till förmån för arbetare, särskilt skydd för föreningsrätten. Fackföreningsrörelsen hämmades i sin växt och kom att domineras av välavlönade yrkesarbetare, som inte lätt kunde bytas ut mot strejkbrytare. American Federation of Labor stod för en politiskt neutral business unionism och vägrade att grunda ett arbetarparti.

    Kongressen antog fackföreningsvänliga lagar på trettiotalet, och en präriebrand av fabriksockupationer och sittstrejker 1936-37 tvingade storbolagen att förhandla. När de yttre villkoren förändrades blev amerikanska fackföreningar ungefär lika starka och politiskt inflytelserika som europeiska. Senare har konservativa  kongressmajoriteter och domare urholkat de fackliga rättigheterna, särskilt under åttiotalet. Skyddet för föreningsrätten är i dag illusoriskt, nära 80 procent av löntagarna tror att de kan förlora arbetet om de organiserar sig.

    Fackligt medlemskap ökar sannolikheten för att en lågutbildad amerikansk arbetare ska använda sin rösträtt med nära 20 procentenheter. Under samma tid som andelen fackligt organiserade har minskat med över två tredjedelar har deltagandet i presidentvalen gått ner med nära 15 procentenheter.

    I Sverige var den fackliga friheten stor, och vi fick världens starkaste arbetarrörelse. I USA var det tvärtom. Våra Amerikaexperter, som utbreder sig om drömmar, moral och religion, ser inte att fattiga amerikaner är som fattiga människor överallt. Om de inte har möjlighet att organisera sig får de inget inflytande och faller lätt till föga för andras tänkande. ”Ty ingenting är mer vanligt än att människor tillerkänner dem som förtrycker dem en högre visdom”, skrev Tocqueville.

Svante Nycander