Urholkad LAS krŠver ny modell

 

Turordning vid uppsŠgningar pŒ grund av arbetsbrist handlar om rŠttvisa i tvŒ dimensioner: rŠttvisa mellan arbetsgivaren och de anstŠllda som kollektiv, och rŠttvisa mellan anstŠllda som individer. Detta Šr inget unikt, samma dubbla problem finns i varje kollektiv lšnefšrhandling, och parterna pŒ arbetsmarknaden har stor erfarenhet av att hantera sŒdana komplexa situationer. Men det gŒr inte att formulera en entydig beslutsnorm, eftersom ingen enstaka omstŠndighet kan vara avgšrande. RŠttvisefrŒgan Šr central nŠr man bestŠmmer turordningen, men vad som Šr rŠttvist Šr situationsbetingat. DŠrfšr lŠmpar sig turordningsfrŒgor bŠttre fšr fackliga fšrhandlingar och tvistelšsning i parternas regi Šn fšr lagstiftning och domstolspršvning.

 

Sedan 1973 har turordningsfrŒgan hanterats parallellt i lagstiftning och avtal. I teorin har staten lagt fast en ram inom vilken parterna ršr sig fritt. Men ramen ligger inte fast, den har varit oavbrutet omstridd och Šndrats mŒnga gŒnger, bland annat efter varje regeringsskifte. Parterna har hindrats att utveckla en stabil praxis och en gemensam uppfattning om hur den dubbla rŠttvisefrŒgan ska hanteras. Beslutsmodellen har fungerat lika illa som lšnebildningen skulle gšra under ett liknande dubbelkommando.

 

I fšrhandlingarna om ett nytt huvudavtal 2008-09 var Svenskt NŠringsliv, PTK och LO ŠndŒ šverens om det švergripande mŒlet. Produktionens behov av arbetskraftens duglighet mŒste vŠgas mot de anstŠlldas intresse av anstŠllningstrygghet. Detta var inte vad lagen om anstŠllningsskydd syftade till frŒn bšrjan, lagstiftaren markerade tydligt att trygghetsintresset var šverordnat, men Šven pŒ lšntagarsidan anser man idag att vŠgningen av de motstŒende intressena mŒste avgšras av sakargumentens tyngd i varje enskilt fall. De tre organisationerna blev emellertid inte šverens om vilken regel som bšr gŠlla som ÓstupstockÓ.

 

Den sŒ kallade manutredningen 1970-73 ansŒg att en turordningskrets borde omfatta endast dem Ósom vid ett naturligt betraktelsesŠtt framstŒr som beršrda av arbetsgivarens ŒtgŠrdÓ, men sŒdan blev inte lagen. Huvudregeln Šr att turordningskretsen utgšrs av ett avtalsomrŒde, som ofta omfattar flera yrkesgrupper. UppsŠgningar enligt regeln Ósist in fšrst utÓ medfšr dŠrfšr omflyttningar inom fšretagen, anstŠllda som inte beršrs av arbetsbrist sŠgs upp, och de som ska vara kvar mŒste uppvisa tillrŠckliga kvalifikationer fšr de arbetsuppgifter som blir lediga. MŒnga fšretag antar dŒ en ny bemanningsplan och kontrollerar i praktiken vilka som ska anses tillrŠckligt kvalificerade. Detta hade inte hŠnt om man fšljt manutredningen.

 

Lagen om anstŠllningsskydd (las) har urholkats bit fšr bit. Reglerna om tidsbegrŠnsad anstŠllning Šr i dag generšsa. Genom bemanningsfšretagen, som inte var tillŒtna 1973, kan fšretagen sŠga upp tillsvidareanstŠllda och ersŠtta dem med inhyrda, ibland med personer man nyss sagt upp. UppsŠgningar av personliga skŠl, som Arbetsdomstolen inte skulle godkŠnna, maskeras som arbetsbrist. Domstolen stŠller hšga krav pŒ bevisning nŠr facket hŠvdar att arbetsgivaren pŒ ett otillŒtet sŠtt kringgŒr las. Det Šr notoriskt svŒrt att bevisa syftet med en viss ŒtgŠrd.

 

Att fšrlita sig pŒ turordningsregeln Šr som att segla pŒ ett isflak mot ekvatorn. Parterna borde fšrsška enas om en ny beslutsmodell, grundad pŒ den huvudregel de var šverens om i fjol. ÓSist in fšrst utÓ kan dŒ ersŠttas av ett fšrliknings- och skiljefšrfarande genom en partssammansatt HuvudavtalsnŠmnd, som fŒr slita tvister om turordning. NŠmnden skulle inte vara bunden av Arbetsdomstolens strikta beviskrav. Den skulle genomskŒda fšrsšk att sŠga upp misshagliga eller mindre produktiva medarbetare med arbetsbrist som fšrevŠndning. Dess utlŒtanden skulle inte vara offentliga och inte heller prejudicerande, eftersom de grundas pŒ totalbedšmningar av komplexa situationer. NŠmnden skulle vara angelŠgen att premiera saklighet och rent spel och bestraffa fšrsšk till manipulationer. Detaljfšreskrifter om turordningskretsar, sŠttet berŠkna anstŠllningstid med mera blir šverflšdiga.

 

Skulle detta fungera? Vi vet att det fungerade vŠl som tvistelšsning 1938-73, Šven om anstŠllningsskyddet dŒ inte nŒdde upp till dagens ansprŒk.

 

Svante Nycander