Svenska Dagbladet Brännpunkt 17/12 2006

Salladskonflikten i Göteborg ingen skandal

 

Numera säger sig ingen vara emot kollektivavtal, men det råder stor förvirring om vad det kollektiva systemet innebär. Fackets agerande för avtal vid en salladsbar i Göteborg liknas vid maffiametoder och sägs strida mot centrala rättsprinciper, eftersom varken arbetsgivaren eller hennes anställda är intresserade av ett kollektivavtal. Sådant borde förbjudas, anser man.

    I Sverige innebär kollektivavtal så gott som alltid att arbetsgivaren gör vissa åtaganden gent emot ett fackförbund. Han eller hon förbinder sig att tillämpa den lön och andra villkor som anges i avtalet, oavsett om de anställda är med i facket och oavsett om den enskilde anställde skulle föredra något annat. Så har nämligen arbetsgivarna velat att systemet ska fungera. Fackföreningarna förde länge en lokal lönekamp, men SAF betraktade detta som gerillakrig och tvingade fram riksavtal. Arbetsgivarna ville ha fredsplikt branschvis, inte företagsvis, och de ville att avtalen skulle vara konkurrensneutrala. För att uppnå detta använde de sympatilockouter, vilket LO från början ansåg vara avtalsbrott.

    På nittiotalet pågick en mångårig facklig strid vid en semesteranläggning på Gotland. Chefen för Sveriges Hotell- och restaurangföretagare skrev då att den arbetsgivare som utsatts för blockad inte hade uträttat något positivt för hotell- och restaurangnäringen. ”Det gör däremot Seine Svensk – liksom hans företrädare i HRFs [fackets] ordförandestol – på många sätt.” Den fackliga ledningen var en positiv kraft, eftersom den höll tummen på oseriösa företagare. Facket krävde avtal, etablerade en förhandlingsrelation, värvade medlemmar och fick insyn. 

    Man bör lägga ansvaret på rätt ställe. Om det är ett övergrepp att den fackliga organisationen – inte de anställda vid företaget – agerar för ett kollektivavtal, så är arbetsgivarna mer skyldiga än facket.

    Om det är lagen det är fel på – hur borde den ändras? Ska det krävas en omröstning på arbetsplatsen innan man får förhandla om kollektivavtal och varsla om strid? Vem arrangerar omröstningen och ser till att arbetsgivaren inte blandar sig i? Omvärlden bjuder avskräckande exempel på var man kan hamna.

     På nästan alla arbetsplatser uppkommer tvister av olika slag. I Sverige blir man oftast överens i fackliga förhandlingar, bara några hundra fall årligen går till Arbetsdomstolen. I England anmäls hundratusen ärenden till Employment Tribunals varje år, i Tyskland går en halv miljon tvister till ett motsvarande juridiskt förfarande. Skillnaden mot Sverige förklaras av att facket är svagt. Vi borde värna om vår goda förhandlingstradition, inte ropa skandal vid minsta konflikt.

Svante Nycander