Populär Historia 3/99

 

Det amerikanska undantaget

 

Varför finns det inte i Amerika ett arbetarparti liknande dem i Västeuropa? Det har samhällsforskare diskuterat under större delen av detta sekel diskuterat under benämningen the American exceptionalism, Amerika som det stora undantaget. En annan sida av samma frågekomplex är varför den amerikanska arbetsmarknaden är så litet reglerad och så litet fackligt organiserad. En tredje aspekt är det låga valdeltagandet: 38 procent i det senaste kongressvalet, 49 procent i det senaste presidentvalet.

Forskarna har många förklaringar. Det saknas en feodal tradition som kunnat utgöra grogrund för klassmotsättningar. Amerikanska arbetare är socialt rörliga och sugs lätt in i medelklassen. Arbetarklassen är etniskt splittrad. Det finns en individualistisk idétradition, som gjort Amerika immunt mot socialism och facklig kollektivism.

Dessa teorier motsägs av att de amerikanska arbetarna under 1800-talet var ungefär lika politiskt och fackligt aktiva som arbetarna i Europa. Det fanns allmän rösträtt för män, och valdeltagandet vid presidentvalen var i medeltal 75 procent. Det politiska systemet var öppet för arbetarinflytande, och många våldsamma arbetskonflikter vittnar om att amerikanarna inte var främmande för klasskamp.

Ett par rättshistoriker har på 90-talet hävdat en annan förklaring. I Europa bestämde  parlamenten spelreglerna på arbetsmarknaden, i Amerika domstolarna. Det var där Europa och USA gled isär i slutet av 1800-talet.  Amerikanska domare var konservativa och tog oftast parti för arbetsgivarna. De tillät att företagen i stor utsträckning använde våld mot strejkande. Ofta gav domstolarna klarsignal för polis och militär att ingripa. Mellan 1877 och 1903 ingrep militär i 500 strejker. Åren 1902 till 1904 dödades minst 198 arbetare i samband med strejker.

Forskare har jämfört amerikanska och franska strejker under 1890-talet. På 100 000 strejkande gick det i Frankrike tre sårade, i Amerika 140 sårade och två döda. Antalet arbetare som arresterades under konflikter var i USA tiodubbelt fler än i Frankrike.

Domstolarna använde sin lagprövningsrätt till att underkänna lagstiftning om fackliga rättigheter och om arbetarskydd och arbetstider. År 1920 hade domstolarna ogiltigförklarat sammanlagt 300 lagar till förmån för arbetare.

Denna antifackliga rättstradition, som bestod ända fram till 30-talet, formade den amerikanska fackföreningsrörelsen. De fackföreningar som överlevde och nådde vissa framgångar bestod främst av yrkesarbetare, som inte lätt kunde bytas ut mot oorganiserade och strejkbrytare. Proletärerna i massproduktionsindustrin stod utanför. Politiskt var fackföreningarna försiktiga och blev så småningom närmast liberalkonserva. Därmed fanns det inget underlag för ett brett, radikalt arbetarparti.

   Facklig organisering påverkar valdeltagandet. Sannolikheten för att en lågutbildad arbetare röstar ökar med nära 20 procentenheter om han är organiserad.

Domstolarnas partitagande för arbetsgivarna är alltså en huvudorsak till att USA inte fick något stort arbetarparti.

Jag har skrivit om detta i ”Kriget om fackföreningarna. En studie av den amerikanska modellen.” (1998. SNS Förlag.)

Svante Nycander