DN Kultur EssŠ 20/10 2009

Den svartsynta liberalismen

Enligt en gŠngse fšrestŠllning bygger liberalismen pŒ en optimistisk mŠnniskouppfattning. Liberaler tror pŒ mŠnniskors fšrmŒga att fšrvalta en stor frihet, de Šr individualister och bekŠnner sig till intressenas harmoni. Enligt Nationalencyklopedin kan liberalismen sŠgas grunda sig pŒ Óen idyllisk mŠnniskosynÓ. Intuitivt hŒller vi med. Men finns det historisk tŠckning fšr detta? Hur tŠnkte de liberala fŠderna?

    Fšrst under 1600-talet bšrjade politiska frihetsstrŠvanden fšrenas till en sammanhŠngande liberal ideologi. De tidiga liberalerna stod fšr sekularism, det inomvŠrldsliga fšrnuftets primat i samhŠllsfrŒgorna. De hade lŠrt av Machiavelli och Thomas Hobbes, som radikalt bršt med bŒde den kristna och den antika, aristoteliska vŠrldsbilden och som var kŠnda fšr motsatsen till en idyllisk mŠnniskosyn. Machiavelli ville mobilisera mŠnniskors erkŠnt dŒliga sidor i kampen fšr ett stort politiskt mŒl, Italiens enande. Hobbes ansŒg att naturtillstŒndet var ett allas krig mot alla.

    Baruch Spinoza var den mest genuint liberale av 1600-talets filosofer. Gunnar Fredriksson skriver i sin biografi att Spinoza hade samma utgŒngspunkt som Hobbes, Ódet kaotiska naturtillstŒndet av komplett egoismÓ. Liksom Hobbes betraktade han religionskonflikter och trosfanatism som det centralt onda. Han skrev: ÓI den utstrŠckning som mŠnniskor plŒgas av vrede, avundsjuka eller andra kŠnslor som innebŠr hat fjŠrmar de sig frŒn varandra, sšndring uppstŒr, och dŠrmed alltmer fruktan, eftersom de Šr mŠktigare och listigare Šn andra djur. Och eftersom mŠnniskor Šr i hšgsta grad benŠgna fšr dessa kŠnslor Šr mŠnniskor naturligen fiender.Ó Fredriksson menar att Spinoza hela sitt liv vacklade mellan en fullkomligt illusionslšs mŠnniskouppfattning och ett hopp om fšrnuftets mšjligheter trots allt.

    Den bland liberaler tongivande maktdelningsteorin utvecklades av Montesquieu. Med Englands politiska liv vid mitten av 1700-talet fšr šgonen resonerade han om hur kraftspelet mellan regeringspartiet och oppositionen utvecklas nŠr politisk frihet rŒder. ÓEftersom alla passioner Šr fria, framtrŠder hatet, avundsjukan, svartsjukan, ivern att bli rik och att utmŠrka sig i all sin vidd. - - - Det hat som rŒder mellan de tvŒ partierna blir varaktigt, emedan det alltid Šr vanmŠktigt.Ó MŠnniskor fšljer sina nycker, de oroar sig fšr att deras intressen ska svikas och byter lŠtt parti. NŠr det ena partiet blir alltfšr šverlŠgset rusar vŠljarna till Óoch lyfter upp det andraÓ, medan hatet bestŒr.

    Medeltidens ekonomiska filosofi handlade om fšrsakelse, rŠttvis fšrdelning och vŠlgšrenhet. ÓSamlen Eder icke skatter pŒ jorden.Ó Tidigt under den nya tiden vŠcktes idŽn att mŠnniskans sŠmre sidor, som sjŠlviskhet och begŠret efter lyx och vŠllevnad, kunde vara drivkrafter fšr ekonomiska framsteg fšr alla. John Locke blev den ekonomiska liberalismens moralfilosof, han legitimerade fšrvŠrvsbegŠret och Óthe pursuit of happinessÓ och befriade Šgandet frŒn de moraliska fšrpliktelser det hade underkatats under medeltiden. Han trodde att mŠnniskan i naturtillstŒndet styrs frŠmst av fruktan fšr nšd och svŠlt, inte av fruktan fšr allas krig mot alla. Han var psykologisk egoist och utilitarist. Makt och rikedom, ja Šven dygden sjŠlv, vŠrderas endast sŒsom ledande till vŒr lycka. ÓThings then are Good or Evil, only in reference to Pleasure and Pain.Ó €ven etiska resonemang fick en karaktŠr av sjŠlvisk berŠkning. Lockes lŠra fšrmedlades pŒ 1720-talet till Amerika genom skriftserien ÓCato«s LettersÓ av engelsmŠnnen Trenchard och Gordon. Deras budskap var att mŠnniskans mŒnga lidelser bara Šr ÓegenkŠrlekens olika uttrycksformerÓ. OsjŠlviskhet finns inte, att frŠmja allmŠnintresset Šr endast att tillfredsstŠlla egna behov.

    Montesquieu menade att orŠkneliga fšrdelar kommer av mŠnniskans fŒfŠnga, sŒsom lyx, idoghet, hantverk, mode, hšviskhet och smak. ÓModet Šr en viktig sak: genom att gšra sig lŠttsinnig škar man oupphšrligt sin handels kontaktnŠt.Ó David Hume efterlyste en osentimental insikt om den mŠnskliga naturen. MŠnniskan har en drift att ška sina Šgodelar och att dominera, dŠrfšr krŠvs en fšrfattning med motvikter och kontroller, som skapar motiv ӊven fšr dŒliga mŠnniskor att verka fšr det allmŠnna bŠstaÓ. Den tanken švertog de amerikanska grundlagsfŠderna. NŠr man inrŠttar en fšrfattning, skrev Alexander Hamilton, bšr man utgŒ ifrŒn att varje mŠnniska Šr en kanalje, som inte har nŒgot annat mŒl Šn att gynna sig sjŠlv. ÓVi mŒste styra honom genom detta intresse, och med detta som medel fŒ honom att samarbeta fšr det allmŠnna bŠsta, trots hans omŠttliga snikenhet och Šregirighet.Ó En idyllisk mŠnniskosyn?

     Immanuel Kant bršt med moralfilosofin bland dessa upplysningstidens liberaler. Han underkŠnde deras mekanistiska mŠnniskosyn, determinismen och den psykologiska egoismen. Han postulerade att individen har ett fritt val och Šr i stŒnd att lyda fšrnuftet och sedelagen, som fŒr oss att skilja mellan en šnskan och en plikt. Det har sagts att Kants frihetsbegrepp var filosofins stšrsta bidrag till liberalismens idŽutveckling.

    Kants bild av mŠnniskan var ŠndŒ švervŠgande pessimistisk. I ÓDen eviga fredenÓ betonade han ÓmŠnniskans illasinnade natur, som i civiliserade, rŠttsbundna samhŠllen dšljs genom regeringens tvŒngsmaktÓ, och han menade att de makthavandes bšjelse fšr krig Šr Órotad i den mŠnskliga naturenÓ. MŠnniskan Šr fŒfŠng och har en omŠttlig šnskan att Šga och hŠrska. I en vŠlorganiserad stat krŠvs dŠrfšr Óatt de egoistiska bšjelserna stŠlls mot varandra, sŒ att de neutraliserar och upphŠver varandras fšrstšrande verkanÓ. Hur hŒrt det Šn kan lŒta kan problemet att upprŠtta en stat Ólšsas Šven av en nation av djŠvlar (om de bara Šger nŒgot fšrnuft)Ó.

    Att beskriva mŠnniskan som av naturen fŒfŠng, sjŠlvisk, njutningslysten och antisocial var ett sŠtt att klargšra det politiska problemets komplicerade natur. Hur skapar man en stabil helhet av instabila delar? De liberala filosoferna valde bort utopier, som fšrespeglar ett liv i gemenskap, jŠmlikhet och harmoni i fšrlitan pŒ mŠnniskans naturliga godhet. Ett fritt samhŠlle Šr enligt dem inte naturligt utan artificiellt, en produkt av ett kyligt kalkylande fšrnuft.

    De klassiskt konservativa tŠnkarna ansŒg att krav pŒ personlig och politisk frihet, social jŠmlikhet och lika rŠttigheter uttrycker en naiv tilltro till den enskilda individen och visar raka vŠgen till anarki. Mot medborgerliga rŠttigheter stŠllde de medborgerliga plikter, inte som liberaler rŠttslšshet.  Mot frihet stŠllde de auktoritet, inte som liberaler godtycklig makt i fŒtalets hŠnder. De ansŒg att en realistisk, illusionsbefriad syn pŒ mŠnniskorna talade fšr traditionella hierarkier och samhŠllsstrukturer, dŠr individen fšds in en stabil gemenskap.

    Kritiker frŒn vŠnster anser liberaler vara fŒngna i en ljusblŒ harmonilŠra, utan insikt om klass- och intressemotsŠttningars realitet i ett borgerligt, kapitalistiskt samhŠlle. Liberalismen anses Šven bland dem ha en dragning Œt det idylliska.     

    Stephen Holmes skriver i ÓThe Anatomy of AntiliberalismÓ att liberaler Šr Óuniversella pessimisterÓ. De inser att Óinte bara de styrda utan ocksŒ de styrande behšver styrasÓ. Han vŠnder pŒ antiliberalernas argument. Bara den som har en idyllisk, naiv tro pŒ mŠnniskans naturliga godhet kan vilja ge okontrollerad makt Œt nŒgra fŒ. Det liberala engagemanget fšr en begrŠnsad statsmakt med vikter och motvikter och medborgerliga fri- och rŠttigheter vittnar om fšrtrogenhet med mŠnniskans obotliga sjŠlviskhet och svaghet infšr varje maktinnehavs frestelser.

 

tillbaka till arkivet