LO Tidningen 1/2004

Recension av Lena Halldenius ÓLiberalismÓ

Tron pŒ universellt giltiga idŽer Šr en stark stršmning i VŠsterlandet. Ibland har idŽerna hŠrletts ur religionen, ibland ur fšrnuftet. Det centrala Šr bejakandet av en fšrpliktande ordning som Šr oberoende av den givna verkligheten och šverordnad den vŠrldsliga makten. SŒ tŠnker man inte i alla kulturer.

    Den motsatta uppfattningen kallas vŠrderelativism. Ingenting Šr gott eller rŠtt i sig. VŠrden hŠrleds ur nŒgot som anses ha pŒtaglig existens. Fšr den konservative kan det vara traditionen eller nationen, fšr marxisten klassintresset; ÓvaratÓ bestŠmmer ÓbšratÓ.

    Liberalismen har rštter bland tŠnkare som har trott pŒ universellt giltiga normer, som John Locke, Thomas Paine, Immanuel Kant och John Stuart Mill. Den Šr mer ÓfilosofiskÓ Šn konkurrerande ideologier.

    Lena Halldenius, fil. dr i praktisk filosofi i Lund, analyserar i sin bok ÓLiberalismÓ (Bilda Fšrlag) ett politiskt vŠrdesystem. Liberalismens kŠrna sŠgs bestŒ av en mŠnniskosyn, ett frihetskrav och en tro pŒ individuella rŠttigheter. Individen Šr det enda sanningsvittnet nŠr det gŠller vŠrdet av hans eller hennes eget liv. Frihet betyder ÓfrŒnvaron av faktiskt tvŒngÓ, varvid tvŒng syftar pŒ andra personers handlingar som utgšr faktiska, ošnskade hinder fšr individen att leva sitt eget liv. Den enskildes frihet fŒr endast inskrŠnkas av hŠnsyn till andras frihet. RŠttigheter Šr individens skydd mot kollektivets intressen.

     Dessa vŠrdepremisser har konsekvenser fšr bland annat vŒra skyldigheter, fšr prioriteringen mellan olika rŠttigheter, fšr synen pŒ fšrdelning av resurser, fšr grŠnsdragningen mellan offentligt och privat och mycket annat. Ibland tolkar Halldenius frihetskravet sŒ strŠngt att den trognaste liberal har svŒrt att hŠnga med. Om jag fšrstŒr henne rŠtt kan en liberal inte bejaka bilbŠltestvŒng, hur mŒnga liv det Šn sparar. MŒste inte premisserna modifieras om slutsatsen framstŒr som oresonlig?    

    Halldenius pršvar skickligt tvŒ fšrfattarskap, John Rawls och Robert Nozicks, mot de liberala premisser som bŒda omfattar. Rawls Šr socialliberalismens moderna filosof, Nozick nyliberalismens. Halldenius visar att den djupaste skillnaden mellan dem Šr att Rawls betraktar samhŠllet och samverkan inom detta som en given och oundviklig del av vŒr tillvaro, medan Nozick genomgŒende har ÓnaturtillstŒndetÓ som jŠmfšrelsepunkt och utgŒr ifrŒn att tvŒng fŒr anvŠndas endast till skydd fšr individens rŠttigheter; i allt annat gŠller frivillighet. Hon hŠvdar med goda argument att de liberala Œtagandena Ókan fŒ meningsfullt filosofiskt uttryck endast inom en socialliberal modellÓ. Nozicks teori faller pŒ inre motsŠgelser och bristande realism.

    NŠstan alla som skriver om liberalismen fšrbigŒr de speciella frihets- och rŠttighetsfrŒgorna pŒ arbetsmarknaden. Det gŠller Šven Halldenius. Hon menar att en liberal Óbšr erkŠnna endast individuella rŠttigheterÓ. Kollektiva rŠttigheter beskriver hon som kraftlšsa i den mŒn de inte utgšr ett hot mot individuella rŠttigheter.

    En strejk Šr till sin natur Šr en kollektiv handling, dŠrfšr Šr strejkrŠtten en kollektiv rŠttighet. Den Šr samtidigt en rŠtt att utšva tvŒng. Kollektivavtalen Šr en form av tvingande reglering, framvuxen vid sidan av staten, och en filosofi om liberalismen mŒste kunna hantera ocksŒ detta. Nyliberala tŠnkare brukar fšrkasta fackliga stridsŒtgŠrder och kollektivavtal som utslag av ÓkollektivismÓ. Socialliberaler bejakar systemet men tvekar om dess plats i den egna ideologin. HŠr finns nŒgot att sŠtta tŠnderna i fšr en analytisk talang som Halldenius.

Svante Nycander 

 

tillbaka till arkivet