Folket i Bild 4/2007

 

Arbetsmarknaden enligt nyliberalerna

 

Nyliberaler kŠnner man lŠttast igen pŒ att de betraktar fackliga stridsŒtgŠrder och kollektivavtal som otillbšrligt tvŒng. Marknaden ska styra. AnstŠllningsvillkoren ska bestŠmmas genom individuella, frivilliga avtal.

    Men i arbetslivet Šr detta val mellan kollektiv reglering och fri marknad i stort sett en fiktion. SŒ ser alternativen inte ut. Det beror pŒ tvŒ saker som stŠndigt fšrbises. 1. En anstŠllning bygger pŒ ett šppet avtal, som reglerar bara en del av det som det kan bli tvister om. 2. Fšretagen styrs internt hierarkiskt och administrativt, inte marknadsmŠssigt. NŒgon av cheferna avgšr till exempel om en anstŠlld ska flyttas frŒn en arbetsuppgift till en annan Ð inte prismekanismen.

    BŒde parter tjŠnar pŒ att en anstŠllning normalt Šr lŒngvarig och stabil. Men det personliga anstŠllningsavtalet kan inte reglera vilken lšn som ska utgŒ om fem Œr eller vilka arbetstider och arbetsuppgifter som blir aktuella dŒ. Konkurrensen tvingar fram Šndringar i teknik, produktion, arbetsmiljš och organisation. Vilka villkor ska gŠlla vid švergŒng till skiftarbete? €r svetsaren skyldig att bli fšrrŒdsarbetare eller lokalvŒrdare om arbetsgivaren anser att han gšr mer nytta dŠr? Hur lŒngt strŠcker sig arbetsledningsrŠtten?

    Vid anstŠllningstillfŠllet Šr arbetsgivaren och den anstŠllde likstŠllda, avtalet Šr frivilligt, men frŒn fšrsta dagen pŒ jobbet har den anstŠllde lydnadsplikt. Arbetsgivaren betraktar lšnen inte bara som en kostnad utan Šven som ett styrinstrument. Han vŠljer en lšneform och en lšnespridning som han tror ska gynna fšretagets effektivitet och hans egen kontroll šver arbetsprocessen. SŒdana aspekter spelar ingen roll i annan prisbildning.

     Det finns ett osynligt anstŠllningsavtal vid sidan av det formella, en tyst šverenskommelse som utesluter maktmissbruk, orŠttvisor och godtycke. Styrkan i detta underfšrstŒdda kontrakt visar sig i sŠrskilt nŠr verksamheten fšrŠndras pŒ ett sŠtt som inte kunnat fšrutses och som kan leda till tvister om arbetsskyldighet, lšn, arbetstider, arbetsmiljš eller annat. Den anstŠllde mŒste vara šppen fšr fšrŠndringar men behšver inte finna sig i arbetsgivaren ensam bestŠmmer om allt som det šppna avtalet lŠmnat Œt framtida beslut. 

   Om det uppstŒr en tvist som inte lšses direkt med arbetsledningen, blir det i Sverige normalt en lokal fšrhandling mellan fšretaget och fackklubben. Kommer man inte šverens blir det en central fšrhandling, det vill sŠga mellan riksomfattande fšrbund. DŠr finns erfarna personer som oftast hittar en praktisk och rimlig lšsning. Bara nŒgra hundra fall gŒr vidare till Arbetsdomstolen.

    SŒ fungerar det inte i lŠnder dŠr facket Šr svagt och det saknas en stabil fšrhandlingskultur. DŠr gŒr man direkt till domstol. I Storbritannien inrŠttades fšr nŒgra Œrtionden sedan Employment Tribunals fšr att dšma i arbetslivets vardagliga tvister. Varje Œr anmŠls dit hundratusen Šrenden. …versatt till svenska fšrhŒllanden motsvarar det nŠrmare tjugotusen tvister i Arbetsdomstolen. I Amerika kommer det ut bšcker om the litigation explosion pŒ arbetsmarknaden, en explosion av processer i domstolar och skiljenŠmnder. I Tyskland, dŠr facket inte fšrhandlar pŒ arbetsplatsnivŒn, gŒr en halv miljon tvister varje Œr till ett motsvarande juridiskt fšrfarande. Till stor del bygger denna rŠttsordning pŒ annat Šn skriven lag: praxis inom respektive bransch, prejudikat i hšgre rŠttsinstanser, god sed.

    En anstŠllning Šr i normalfallet till stšrsta delen kollektivt reglerad, oavsett facket. Sker det inte genom kollektivavtalet och den fackliga fšrhandlingsordningen, sŒ sker det genom lagstiftning och en vildvuxen regelflora i rŠttsmaskineriet.

    UtlŠndska samhŠllsforskare brukar imponeras av den svenska fšrhandlingskulturen, sŠrskilt den lokala. Traditionellt lšses flertalet tvister direkt pŒ arbetsplatsen under fredsplikt. Fšretagen brukar ha god erfarenhet av samarbetet med den lokala fackklubben, men mŒnga arbetsgivare Šr missnšjda med fackfšrbunden, som upptrŠder pockande och hotfullt i centrala fšrhandlingar. De inser kanske inte att det smidiga lokala samarbetet beror pŒ att de svŒraste frŒgorna, dŠr det finns ett utbrett missnšje bland de anstŠllda, delegeras uppŒt till den centrala nivŒn, dŠr man fšrfogar šver stridsvapnen: strejk, blockad, sympatiŒtgŠrder.

    Svenskt NŠringsliv har ett sjupunktsprogram fšr att drastiskt minska rŠtten till stridsŒtgŠrder och sŠger samtidigt att man ha kvar kollektivavtalen och det goda samarbetet med facket. Men de kollektiva relationerna pŒ arbetsmarknaden Šr en helhet. Vingklipper man facket i centrala fšrhandlingar faller systemet sšnder. De frŒgor som vŠcker ett brett missnšje fšrblir dŒ olšsta och blir en surdeg, som kan orsaka bŒde facklig tillbakagŒng, vilda strejker och juristvŠlde šver arbetslivet. 

    Med den nyliberala modellen pŒ arbetsmarknaden skulle vi behšva en arbetsdomstol i varje lŠn.

Svante Nycander

F.d. chefredaktšr, DN

 

tillbaka till arkivet