Pressens Tidning nr 17 2002

 

Etiska restriktioner mŒste gŠlla Šven oss

 

Vad hade vi sagt om ett politiskt parti hade lŒtit medlemmar anonymt besška valstugor fšr att med en dold kamera avslšja rasism hos sina motstŒndare?  Eller om ett fšretag med samma metod fšrsškt komma Œt konkurrentens eventuellt tvivelaktiga marknadsfšring? Eller om en fackfšrening fšrsškt provocera arbetsgivaren att yttra sig fšrklenande om kvinnliga anstŠllda fšr att bevisa diskriminering? Oavsett ŠndamŒlets berŠttigande skulle vi anse det motbjudande. Att med falskt tal lura nŒgon att uttala sig obetŠnksamt eller dumt Šr krŠnkande, ett sŠkert sŠtt att skaffa sig en ovŠn, sŠrskilt om avsikten Šr att ÓavslšjaÓ.

    JournalistkŒren hŒller snabbt pŒ att švertyga sig sjŠlv om att den egna verksamheten  mŒste undantas frŒn normala etiska restriktioner. Diskussionen gŠller smygfilmande i kombination med ett agerande fšr att fŒ offret att avslšja sig sjŠlvt. TV-ledningen har stŠllt upp vissa generella regler: metoden ska anvŠndas restriktivt, det ska handla om ett stort allmŠnintresse, andra metoder att fŒ fram sanningen ska pršvas i fšrsta hand. Valstugereportaget godkŠnns.

     De som protesterat, har inte fšrmŒtt formulera en regel, enligt vilken smygfilmningen i valstugorna skulle vara otillŒten. De utesluter inte metoden helt, sŠger egentligen bara att den ska anvŠndas restriktivt, vilket redan gŠller. De har inte hittat den šmma punkten.

    Antag att en hyresskojare skor sig pŒ bostadsbristen utan att polisen ingriper, trots anmŠlningar. Det Šr inte fel om en journalist lŒter honom avslšja sig sjŠlv, han har inte fšrtjŠnat bŠttre. Det kan man sŠga ocksŒ om en makthavare som i halvprivat sammanhang upptrŠder tvŠrt emot vad han sŠger offentligt. Journalisten som fŒr kŠnnedom om sŒdant kan tillŒtas gšra som reportrarna i valstugorna, om villkoren i švrigt Šr uppfyllda. Men, vill jag hŠvda, bara om det i fšrvŠg finns en serišs misstanke om nŒgot komprometterande hos denb som utsŠtts fšr denna krŠnkande metod. Det rŠcker inte att han eller hon tillhšr en viss kategori, Šr valarbetare, politiker, ombudman, fšretagschef, idrottsledare, chefredaktšr eller nŒgot annat. Vi har rŠtt att inte behandlas som om vi vore misstŠnkta fšr nŒgot allvarligt, om ingen misstanke finns.

    Journalister kan svŠnga en valršrelse, sŠnka ett parti eller rŠdda en regering, genom att bestŠmma vilken riksviktig ÓsanningÓ som ska dominera nyhetsflšdet strax fšre valdagen. Detta Šr legitimt, anser mŒnga inom kŒren, om agerandet Šr konsekvensneutralt, det vill sŠga opartiskt till sitt syfte (vilket aldrig kan styrkas). Den dolda kamerans etik vidgar ramarna fšr journalisternas maktutšvning, vi blir alltmer hjŠlplšst utlŠmnade Œt medialt godtycke.    

    Svante Nycander

 

 

tillbaka till arkivet