Axess, 5/2008

Om a-kassan, fackets medlemsavgift m m

 

En lšntagare kan vara medlem i en facklig a-kassa utan att tillhšra fackfšreningen. Det gŒr ocksŒ bra att vara medlem i fackfšreningen och tacka nej till a-kassan. Men nŠr den fackliga organisationsgraden pŒ ett Œr minskade med fyra procentenheter (frŒn sista kvartalet 2006) anses detta frŠmst bero pŒ att a-kasseavgiften har hšjts. Varfšr tror man det? Folk kšper ju inte mindre potatis fšr att bršd blir dyrare.

     Fackfšrbunden marknadsfšr de tvŒ medlemskapen som ett paket. HandelsanstŠlldas fšrbund upplyser pŒ sin hemsida att medlemsavgiften bestŒr av tre delar: en avgift till fšrbundet, en till avdelningen och en till a-kassan. Man nŠmner inget om separata medlemskap. Det gšr inte heller IF Metall: ÓMedlemsavgiften i IF Metall Šr en procentavgift pŒ lšnen, i genomsnitt drygt 1,7 procent. Av avgiften gŒr en del till fšrbundet, en del till a-kassan och en del till avdelningen. - - - LŠgsta avgift per mŒnad, inklusive fšrhšjd a-kasseavgift, Šr 446 kronor och hšgsta avgift per mŒnad, inklusive fšrhšjd a-kasseavgift, Šr 746 kronor.Ó

    Trots den missvisande informationen har alltfler upptŠckt att man kan vŠlja bort enbart a-kassan. Andelen fackanslutna utan a-kassa škade pŒ ett Œr frŒn 4 till 8,5 procent. Utan den ventilen hade a-kasseavgiften skrŠmt bort Šnnu fler frŒn facket.

    Skattereduktionen fšr bŒda medlemsavgifterna fšrsvann den 1 januari 2007. Samtidigt hšjdes a-kasseavgiften. Om man beaktar skatteeffekten har den sammanlagda avgiften mer Šn fšrdubblats fšr flertalet. Fšr exempelvis en restauranganstŠlld med en lšn pŒ 17 000 kronor har den samlade avgiften škat frŒn 271 till 645 kronor i mŒnaden, varav 361 kronor gŒr till a-kassan.

    Vilken vara eller tjŠnst tŒl en prishšjning pŒ 138 procent utan att det blir ett rejŠlt efterfrŒgebortfall?

    Enligt regeringsfšrklaringen 2006 ska arbetslšshetsfšrsŠkringen bli obligatorisk och omfatta alla som fšrvŠrvsarbetar. De flesta av dem som tidigare stŒtt utanfšr a-kassan hade fšrmodligen trygga jobb, privata reserver eller kort tid kvar till pensionen. Under 2007 minskade antalet a-kassamedlemmar med nŠra 400 000 personer, och raset har fortsatt. Bland dem som uttrŠtt dŠrfšr att avgiften hšjts finns rimligen mŒnga med svag ekonomi och samma skyddsbehov som andra arbetande, vilket bŠddar fšr problem i nŠsta konjunkturnedgŒng. Men nŒgon obligatorisk arbetslšshetsfšrsŠkring blir det troligen inte. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har sagt att de blivit tveksamma.

    Den modell som nu har utretts innebŠr att alla som inte tillhšr de befintliga a-kassorna ska infogas i en fristŒende kassa, dŠr avgiften ska vara lika hšg som i den dyraste fackliga kassan. Det blir dyrt och krŒngligt, om man jŠmfšr med det uppenbara alternativet att bygga systemet pŒ fšrsŠkringskassorna med kollektiv finansiering. De som nyligen valt bort en frivillig personlig avgift kommer inte att gilla att den blir tvingande.

    Den utlovade reformen blir kanske bara halv. Man raserar till stor del det gamla systemet utan att sŠtta nŒgot nytt i stŠllet.

 

Vid mitten av nittiotalet var den fackliga anslutningsgraden 85 procent, sedan fšll den sakta till 77 procent 2006. Trenden kan fšrklaras ÓpositivtÓ. NŠr inflationen efter 1970 under ett kvartssekel var omkring Œtta procent om Œret var alla rŠdda att fšrlora reallšn. Varje lšntagargrupp behšvde ett starkt fackfšrbund fšr att inte bli fšrbisprungen. De talrika strejkvarslen och konflikterna var ocksŒ ett incitament till facklig organisering, eftersom konfliktunderstšd utgŒr bara till medlemmar. Sjuttiotalet var en ideologisk och opinionsmŠssig hšgkonjunktur fšr fackfšreningarna, en tid av facklig hybris, medbestŠmmandet skulle bli demokratins tredje steg, medlemmar stršmmade till.

    Den fallande medlemstrenden under senare tid kan dŠrfšr ses som en anpassning till mer normala fšrhŒllanden. Anslutningsgraden Šr i dag tvŒ tre procentenheter hšgre Šn 1968, och det finns tecken pŒ att nedgŒngen planar ut. Fackfšreningsršrelsen Šr ocksŒ mer representativ fšr lšntagarna Šn fšrr, medlemskap Šr lika vanligt bland tjŠnstemŠn som bland arbetare och bland kvinnor som bland mŠn. Rivaliteten om det ekonomiska utrymmet Šr mindre Šn pŒ sextiotalet. DŒ gick arbetare i pension vid 67 Œr, tjŠnstemŠn vid 65 eller tidigare, arbetare hade tre karensdagar vid sjukdom, tjŠnstemŠn full sjuklšn, arbetare hade 45 timmars arbetsvecka, tjŠnstemŠn 38-40 timmar. De flesta insŒg att klasskillnaderna mŒste utjŠmnas och att detta skulle bli dyrt. Skulle alla lšntagare solidariskt avstŒ lšneutrymme? Eller skulle enbart arbetarnas lšner hŒllas tillbaka medan de sociala villkoren utjŠmnades? Den ekvationen fšrklarar mycket av turbulensen i avtalsfšrhandlingarna under sjuttio- och Œttiotalen. I dag finns inga jŠmfšrbara problem. AnstŠllningsvillkoren Šr mer jŠmlika och lšnestrukturen mindre spŠnningsfylld Šn nŒgon gŒng fšrut. Efter ett drygt decennium med lŒg inflation och fŒ konflikter borde dŠrfšr det fackliga systemet kunna fungera vŠsentligen som ett sŠtt att lšsa gemensamma problem, utan djupare antagonism. En rekordhšg facklig anslutningsgrad Šr inte ett villkor. Saltsjšbadsavtalet 1938 hade en smalare bas Šn de nyss inledda fšrhandlingarna mellan Svenskt NŠringsliv, LO och PTK.

    PŒ sextiotalet hade Sverige antagligen vŠrldens mest fackfšreningsvŠnliga arbetsgivare. Det Šndrade sig nŠr mŒnga av de tongivande inom socialdemokratin och LO metodiskt bšrjade fšršdmjuka arbetsgivarna, inte bara genom partisk lagstiftning och lšntagarfonder utan med en skymfande agitation. Olof Palme talade i partistyrelsen 1970 om behovet av en fiende. ÓDet Šr ju via de borgerliga partierna som vi har slagits mot storfinansen, och om de borgerliga partierna fšrsvinner ur bilden, debattmŠssigt Œtminstone, Šr det inte lika lŠtt till en direkt konflikt med storfšretagsamhetenÉÓ Tre Œr senare talade han i samma krets om nŠringslivets Ófantastiska kampanjerÓ med anklagelser mot regeringen fšr konfrontationspolitik. ÓSŒ har vi alla de mer eller mindre smutsiga personkampanjer som de Šgnat sig Œt. Detta Šr ju inte organiserat av de borgerliga partierna utan av Industrifšrbundet och Arbetsgivarefšreningen É Fšr oss Šr dessa vŒra motstŒndare precis som de borgerliga partiernaÓ. Palme trodde att ÓstorfinansenÓ kunde elimineras genom kollektivisering av Šgandet: ÓKapitalismen mŒste ersŠttas med nŒgot mera utvecklingsdugligt, som till exempel ekonomisk demokrati pŒ den demokratiska socialismens grund. Men eftersom vi Šr reformister, mŒste fšrŠndringarna ske gradvis.Ó (DN 2/10 1977.) NŠr en grupp frŒn nŠringslivet, ledd av Erland Waldenstršm, kom med ett fšrslag om lšntagarfonder med enskilt Šgande i botten ansŒg LO:s ordfšrande Gunnar Nilsson att det uttryckte en ÓskrŠmmande mŠnniskosynÓ.

    Den svenska fackfšreningsršrelsen var under Saltsjšbadstiden unik i frŒga om organisatorisk styrka, inflytande och anseende, men fŒ insŒg att den konstruktiva relationen till arbetsgivarna var en nšdvŠndig del av grunden fšr denna position. Ett stort fšrtroendekapital fšrsvann i det fšljande skedet och har hittills inte kunnat Œterskapas. MŒnga i nŠringslivet ser anglosachsisk arbetsrŠtt som fšredšmlig, och Svenskt NŠringsliv vill radikalt beskŠra rŠtten till stridsŒtgŠrder. Den borgerliga opinionen har ršrt sig Œt samma hŒll. Bara tack vare de nya moderaternas beslutsamma nej till antifacklig lagstiftning har Svenskt NŠringsliv beslutat pršva vilka eftergifter LO och PTK kan avpressas i ett nytt huvudavtal. Kraven lŠr bli svŒrsmŠlta. Att nŒ samfšrstŒnd med arbetsgivarna om spelreglerna i fšrhandlingssystemet Šr det huvudproblem facket stŒr infšr. En del fšrbund kommer att vara motspŠnstiga.

 

Men det verkar som om nŒgot annat oroar mycket mer. Inom LO rŒder domedagsstŠmning efter Laval-domen i EG-domstolen. DŒliga rŒdgivare har i fšrvŠg beskrivit en fšrlust fšr den fackliga parten som ett grundskott mot kollektivavtalen och som ett brott mot EG-rŠtten. Fšrtroendevalda inom Byggnads uppmanar till lagtrots.

    Den fyra friheterna Šr grundpelare i EU-samarbetet. Den fria ršrligheten fšr varor innebŠr inte bara fšrbud mot tullar och importkvoter utan ocksŒ mot interna nationella regleringar med protektionistisk effekt. Detsamma gŠller ršrligheten fšr tjŠnster, visserligen med specificerade undantag. Man kan dŒ inte hŠvda att bara statliga regleringar ska pršvas mot bestŠmmelserna om fri ršrlighet. Sverige brukar hŠvda att vŒrt kollektivavtalssystem Šr sŒ starkt att det duger fšr att implementera EG-direktiv pŒ arbetsmarknaden. AlltsŒ bšr vi inte vara fšrvŒnade šver att EG-domstolen anser att kollektivavtal Šr en form av nationell reglering som kan tŠnkas medfšra otillŒten protektionism. Det var logiskt att domstolen pršvade om de omstridda avtalen Šr fšrenliga med den inre marknadens regler. Facket kan inte ha stšrre rŠtt Šn riksdagen att inskrŠnka den fria ršrligheten.

    Facket har bitit sig fast en principfrŒga och lŒtsas inte om de praktiska problemen. Tvisten gŠller utstationerade fšretag som har med sig anstŠllda frŒn hemlandet och som verkar i Sverige under en begrŠnsad tid. Arbetsgivaren har i fšrvŠg gjort upp om lšnen med sina anstŠllda, individuellt eller. kollektivt. Om facket pŒtvingar arbetsgivaren ett svenskt avtal Šr det ett jŠtteproblem att sedan kontrollera vilken lšn som faktiskt betalas. AnstŠllda med en lŒngsiktig relation till fšretaget kommer knappast att krŠva hšgre lšn i strid med det avtal de sjŠlva trŠffat.

    Svenska kollektivavtal ger inte alltid besked om vilken lšn som Šr avsedd att utgŒ, de anger riktlinjer snarare Šn antal kronor per timme. Om varken arbetsgivaren eller de anstŠllda tillhšr en svensk organisation fungerar inte sŒdana avtal. Ett rimligt skydd mot lšnedumpning fšrutsŠtter dŒ en fšrenklad avtalsversion, avpassad fšr ett utstationerat fšretag. Och facket fŒr sjŠlvfallet inte gŒ till strid med krav som gŒr utšver EU-direktiv och domen i Laval-mŒlet. En fšrutsŠttning Šr ocksŒ att ÓBritanniareglernaÓ Šndras sŒ att det blir tillŒtet att utlysa blockad mot fšretag med kollektivavtal som innebŠr lšnedumpning.

     Om LO och fšrbunden agerar klokt lŠr de i efterhand finna att EG-domen varit en god hjŠlp att komma pŒ rŠtt spŒr.

    Svante Nycander    

tillbaka till arkivet