ÓDŠrfšr Šr antiliberalismen sŒ stark i svenskt kulturlivÓ

Publicerat i Dagens Nyheter 2010-07-18

Antiliberalismen Šr ett utbrett fenomen, inte bara inom marxistisk och socialdemokratisk vŠnster. Inom kultursektorn har detta negativa paradigm – antiliberalism och antikapitalism – varit starkt styrande fšr urval av teman, bšcker och personer. Detta gŠller Šven borgerliga tidningar. Fšr fem Œr sedan antecknade jag under en mŒnad varje gŒng ordet liberal anvŠndes pŒ DN:s kultursidor. GenomgŒende stod det fšr nŒgot negativt som man tog avstŒnd ifrŒn. Kritiken mot liberalismen yttrar sig i avfŠrdanden, mer sŠllan i resonemang. I skildringar av det fšrflutna suddas liberala insatser bort, skriver Svante Nycander.

Olof Lagercrantz ifrŒgasatte inte vŠstvŠrldens liberala grundprinciper, men resultatet av dessa principer i tillŠmpning fick honom att fšrtvivla om mŠnsklighetens framtid. VŒr vŠrld behŠrskas av ett system som Ósaknar bŒde hjŠrta och hjŠrnaÓ. Teknisk och ekonomisk utveckling Ófšljer lagar som inte hšr mŠnniskan tillÓ. Han blev uppbragt nŠr jag 1975 fšreslog en debattserie i Dagens Nyheter om liberalismen. ÓDu talar som din egen farfar!Ó Han skrev senare att han avskydde ord som socialism och liberalism, de Šr Ómasker bakom vilka tomma intet stirrarÓ.

Vad han frŠmst misstrodde var storskaliga hierarkiers anonyma, hjŠrtlšsa maktutšvning. Han var kritisk mot kulturinstitutioner som Svenska Akademien och universiteten. Hšgst vŠrdesatte han fantasi och medkŠnsla, han tilltalades av utopister som Owen, Fourier och Bellamy, Ómedlidandets hjŠltarÓ. MŠnniskor finner trygghet Ói den vagga naturen hŒller i beredskap Œt dem, Œrstidsvaggan, fršet som jordas och ŒteruppstŒrÓ, en trygghet bortom samhŠllssystem och ideologier. Naturen mot civilisationen.

 

Lagercrantz var civilisationskritiker och som sŒdan antiliberal, eftersom liberalismen bejakar och Šr en del av moderniteten. Han ansŒg den sŠrskilt farlig, dŠrfšr att den hšr ihop med system och maktintressen som leder mot undergŒngen. Intellektuell och personlig frihet var fšr honom sjŠlvklara vŠrden utan fšrbindelse med en sŠrskild politisk tradition.

Dagens Nyheter gav genom honom ett mŠktigt stšd Œt 68-radikalismen, som inom kort blev marxistisk. Den politiska tendensen inom DN:s kulturredaktion har sedan dess varit vŠnsterbetonad. Lars Lšnnroth berŠttade i sin memoarbok i fjol att han intervjuades av DN:s kulturmedarbetare som en mšjlig ny kulturchef 1982. Det fšll inte vŠl ut, Ódet framgick att man hellre ville ha en renodlad marxist som Sven-Eric LiedmanÓ.

Fšr fem Œr sedan antecknade jag under en mŒnad varje gŒng ordet liberal anvŠndes pŒ DN:s kultursidor. GenomgŒende stod det fšr nŒgot negativt, nŒgot man tog avstŒnd ifrŒn. NŠr jag nyligen Œtergav detta i en Timbrodiskussion om kulturjournalistik svarade DN:s kulturchef Bjšrn Wiman att Ódet Šr likadant i dag, det Šr ett exempel pŒ att den amerikanska hšgern och den svenska vŠnstern finner varandraÓ.

Antiliberalism Šr ett utbrett fenomen, inte bara inom marxistisk och socialdemokratisk vŠnster. Det finns en gršn, civilisationskritisk variant och en postmodern ogiltigfšrklaring av švergripande tolkningar och tankesystem, Óstora berŠttelserÓ, bland dem liberalismen. Att nyliberalerna i Timbrohšgern blivit den starkaste motkraften till vŠnstern i idŽdebatten har gjort andra liberaler osŠkra och modfŠllda. Nyliberalismen kom sent till Sverige, den saknar rštter i den frisinnade folkršrelsetraditionen och den kulturradikala Verdandiliberalismen.

Och vŠnstern Šr i dag antiliberal pŒ ett annat sŠtt Šn fšrr, eftersom den saknar ett socialistiskt alternativ. Arbetarršrelsen trodde Šnnu pŒ 1980-talet pŒ socialism genom lšntagarfonder och planekonomi, marxister kunde se DDR, Kina eller Kuba, om inte Sovjet, som en socialistisk fšrebild. I dag Šr antiliberalism och antikapitalism vŠnsterns enda fasta švertygelse.

Detta negativa paradigm Šr inom kultursektorn starkt styrande fšr urval av teman, bšcker och personer, Šven i borgerliga tidningar. Kritiken yttrar sig i avfŠrdanden, mer sŠllan i resonemang. I skildringar av det fšrflutna suddas liberala insatser bort.

I en DN-recension 17/5 sŠgs: ÓEbba Witt-Brattstršm Šr en av dem som var med vid den svenska feminismens fšdelse.Ó Den liberala feminismen har alltsŒ aldrig funnits, inte heller den starka ršrelse som utgick frŒn Eva Mobergs vision i boken ÓUnga liberalerÓ 1961, dŠr hon bršt med Alva Myrdals idŽ om Ókvinnans tvŒ rollerÓ och krŠvde lika rŠttigheter och lika plikter fšr mŠn och kvinnor i familjen, i arbetslivet och i politiken. Utan denna insats hade Grupp 8 varit otŠnkbar. PŒ det intellektuella planet var motstŒndet mot jŠmstŠlldhet redan nedkŠmpat.

Vilka drev fram de fria aborterna? Genombrottet skedde i regeringens utredningsdirektiv 1965, som fšregŒtts av heta diskussioner bland frŠmst unga liberaler och socialdemokrater. Justitieministern skrev: ÓMŒnga skŠl talar fšr att kvinnan [É] sjŠlv fŒr bestŠmma.Ó Politiskt avgšrande var de sŒ kallade Polenresorna, som organiserades av Hans Nestius i Folkpartiets ungdomsfšrbund. (I Polen fanns fri abort.) €ndŒ fŒr nu Grupp 8 fšrtjŠnsten och Šran.

En doktorsavhandling 2008, som gick ut pŒ att Victoria Benedictsson tog livet av sig dŠrfšr att hon pŒverkats av liberala idŽer, vŠlkomnades i DN och andra medier som en stor kulturhŠndelse.

Antiliberalismen Šr stark i kulturlivet men har sin tyngdpunkt vid universiteten. Den svenska 68-marxismen var i huvudsak en studentršrelse, och den lŒnga marschen genom de akademiska institutionerna har satt tydliga spŒr. Stefan Jonsson skriver i ÓRapport frŒn sopornas planetÓ att marxismen som systemkritisk teori infšrlivats med serišs samhŠlls- och kulturforskning i gemen och dŠrmed inte lŠngre framstŒr som en avgrŠnsad teoretisk skola. I humaniora Óhar marxismen en stark stŠllning É som en del av fundamentetÓ. Den klargšr ÓmotsŠgelserna i det rŒdande systemetÓ och visar hur Ódessa motsŠgelser leder till orŠttvisor och konflikterÓ.

Men detta infšrlivande har inte upphŠvt konflikten mellan tvŒ slags forskning: den dŠr slutsatserna bestŠms av sanningskriterier och den dŠr de bestŠms av en ideologi. Marxister betraktar alla samhŠllsfrŒgor genom fŠrgat glas, de ser liberala idŽer som slšjor utlagda fšr att dšlja maktstrukturer, motsŠgelser, orŠttvisor och konflikter.

Mer dŠrom i en andra artikel.

Svante Nycander

Detta Šr den fšrsta av tvŒ artiklar om liberalismen.

 

tillbaka till arkivet