Teapartyršrelsen – en form av liberal absolutism

Dagens Nyheter Kultur 7/1 2011. (DN:s rubrik: SŒ gav liberalismen glšd Œt Teapartyršrelsen)

 

Hur karaktŠriserar man bŠst Teapartyršrelsen? Deltagare sŠger sig vara konservativa, men Œtminstone fšr en europŽ ger ordet fel associationer. Det gšr ocksŒ ordet populism, som hos oss syftar pŒ demagogisk missnšjesagitation utan distinkta idŽer. Populistpartiet i Amerika under det sena 1800-talet organiserade frŠmst bšnder, dess idŽer utvecklades till progressivism, amerikansk socialliberalism. Inte heller kan Teapartyršrelsen beskrivas som nyliberal. Patriotiskt kŠnslosvall Šr inte typiskt fšr nyliberalerna, som oftast Šr internationalister.

 

Ršrelsen tillhšr en amerikansk idŽtradition, som historikern Louis Hartz betecknade som liberal absolutism. (ÓThe liberal tradition in AmericaÓ, 1955). Dess ideal sammanfaller med den amerikanska sjŠlvbilden som vŠrldens friaste nation. Dess viktigaste urkunder Šr frŒn 1700-talet: sjŠlvstŠndighetsfšrklaringen, konstitutionen och the Bill of rights. Namnet Tea party syftar pŒ en episod i Boston 1773, som var gnistan till den amerikanska revolutionen. Man har inte glšmt att Amerika blev sjŠlvstŠndigt pŒ grund av en skatterevolt.

 

Ordet liberal bšrjade anvŠndas som politisk beteckning fšrst pŒ 1800-talet, men John Lockes ÓTwo Treatises of GovernmentÓ 1689 brukar ŠndŒ rŠknas som liberalismens grundskrift. Locke ansŒg att mŠnskliga rŠttigheter kan hŠrledas ur fšrnuftet. MŠnniskor har i naturtillstŒndet rŠtt till liv, frihet och egendom, bland annat rŠtt till den mark de odlat upp och de naturens gŒvor de skšrdat och bearbetat; jorden tillhšr de driftiga och arbetsamma.  Var och en har rŠtt bestraffa en inkrŠktare eller tjuv, Óa right to execute the law of natureÓ. Genom ett samhŠllsfšrdrag šverlŒter individerna denna rŠtt till staten, men om de styrande fšrsummar att skydda medborgarnas liv och egendom ŒterfŒr individen bestraffningsrŠtten. Det Šr tillŒtet att dšda en tyrann, som man dšdar ett vilddjur. Locke skrev boken till stšrre delen i landsflykt i en stŠmning av ofšrsonlig kamp.

 

Fšr Thomas Hobbes var naturtillstŒndet ett allas krig mot alla, fšr Locke snarare ett tillstŒnd av knapphet, fattigdom och nšd. Det gŠllde att vara fšrtŠnksam och ta vara pŒ sin egendom.

 

I en tid av utbrett kungligt tyranni var Lockes teori revolutionŠr, den legitimerade den Šrorika revolutionen i England och inspirerade revolutionerna i Amerika och Frankrike. Historikern Joyse Appleby anser att upplysningstidens liberaler drevs av vrede (outrage) šver maktmissbruk, godtycke och intellektuell ofrihet. Louis Hartz skrev att ÓLocke dominerar amerikanskt politiskt tŠnkande sŒ som ingen tŠnkare nŒgonstans dominerat en nations politiska tŠnkande. Han Šr en massiv nationell klichŽ.Ó Nybyggarna levde i nŒgot som liknade naturtillstŒndet, de tog herrelšst land i ansprŒk och Šgde vad de sjŠlva skapade. De grundade samhŠllen genom fšrdrag (som The Mayflower compact 1620). Locke skrev: ÓI begynnelsen var hela vŠrlden Amerika.Ó Han tog sikte pŒ kolonisternas situation.

 

Upplysningens radikala, upproriska liberalism blev Amerikas nationalideologi, dess National Faith, och som sŒdan blev den bestŒende, medan liberalismen i Europa fick en annan prŠgel genom franska revolutionen, Napoleonkrigen och konkurrensen med andra starka ideologier. Den infšrlivade delar av romantiken och den tyska filosofin, dŠr Immanuel Kant stod fšr en liberalism av helt annat slag Šn Locke. De europeiska liberalerna var reformister och verkade fšr fšrsoning och politisk stabilitet.

 

Amerika hade inte som Europa ett feodalt arv, och dess revolution var politisk, inte social. DŠrfšr fanns ingen motsvarighet till europeisk konservatism, som fšrsvarade kungamakt och adelsprivilegier, och inte heller nŒgon radikal ršrelse som liknade de europeiska jakobinerna. GrundlagsfŠdernas lockianska idŽer togs fšr givna. Enligt Arthur Schlesinger jr Šr den amerikanska politiska traditionen vŠsentligen byggd pŒ en liberal konsensus, men just dŠrfšr, menade Louis Harz, hade Amerika aldrig hade haft nŒgon kŠmpande liberal ršrelse.  Liberalismen blev i viss mening en frŠmling i det land dŠr dess idŽer fšrverkligats mer Šn i nŒgot annat land. NŒgra amerikaner kallade sig republikaner, andra demokrater. De kunde strida om frihandel och protektionism, om banker och monopol och om slavsystemet men oftast inte om nationens idŽgrund. (Locke godkŠnde slaveri i vissa fall och investerade privat i slavhandeln.)

 

Locke var nyttofilosof, han menade att mŠnniskan av naturen endast efterstrŠvar sin egen lycka. Etiken blev en frŒga om att rŠtt fšrstŒ vad som gynnar en sjŠlv. Locke ville ocksŒ vara kristet renlŠrig, han studerade Guds ord i fšrnuftets ljus och rŠknas som en av den moderna bibeltolkningens fšregŒngsmŠn. Lockes inflytande pŒ predikanterna i 1700-talets New England har beskrivits som švervŠldigande.

 

Amerikanerna Šr normalt pragmatiska, men sŒdant som utmanar nationens vŠrdegrund och sjŠlvfšrstŒelse vŠcker folkliga motreaktioner med ibland hysteriska drag. Alexis de Tocqueville iakttog pŒ 1830-taler nŒgot han kallade den allmŠnna opinionens tyranni. Man hŒller vakt kring det nationellt sŠrprŠglade, som hšr samman med 1700-talets liberalism. Louis Harz talade om en irrationell lockianism, som blivit kŠnd som ÓAmericanismÓ.

 

I den traditionen verkar Teapartyršrelsen. Amerika Šr pŒ nedgŒng, amerikansk livsstil och kŠnsla av osŒrbarhet hotas av ett svŒrgenomskŒdat spel om makt, prestige och ofattbart mycket pengar pŒ Wall Street och i Washington. NŠr nationen tycks pŒ vŠg att spŒra ur sšker sig mŒnga till nŒgot obestritt och hŒllfast, till ideal och principer som tjŠnat Amerika i mŒnga generationer – till Thomas Jeffersons lšfte om Óofšrytterliga rŠttigheter, bland dem liv, frihet och sškandet efter lyckaÓ, till konstitutionens strikta begrŠnsning av den federala makten och till Bostonupproret mot en orŠttmŠtig beskattning. MŒnga drivs av vrede och Šr snabba till hŒrda, svepande anklagelser.

 

Hartz Œstadkom ett paradigmskifte i amerikansk historieuppfattning. En ÓmaterialistiskÓ riktning, som tolkade nationens fšrflutna i termer av ekonomiska klass- och gruppintressen, hade lŠnge haft švertaget. Den ledande var Charles A. Beard genom boken ÓAn economic interpretation of the constitutionÓ 1913. Man tonade ner idŽernas roll. Beard visade att grundlagsfŠderna tjŠnade pŒ att den nya federala statsmakten garanterade vŠrdet av deras krigsobligationer frŒn befrielsekriget.

 

Senare motsades Harz av andra historiker, som menade att det politiska tŠnkandet i Amerika under 1700-talet frŠmst inspirerades av antikens grekiska och romerska republiker och Norditaliens sjŠlvstyrande stŠder under senmedeltiden. MŒnga var kritiska mot ŠganderŠttens, kapitalismens och den privata lyckans filosofi och ville tro att nŒgonting mer ideellt och moraliskt hade vŠglett tŠnkandet i det avgšrande skedet. Under nŒgra decennier flšdade litteraturen om sŒ kallad klassisk republikanism och Ócivic humanismÓ. I stŠllet fšr de sjŠlviska drivkrafterna enligt lust- och olustprincipen i Lockes filosofi tyckte man sig se ett amerikanskt engagemang fšr medborgerlig dygd, en vilja att tjŠna allmŠnt vŠl och att bjuda motstŒnd mot alla slags korrumperande element.

 

J. G. A. Pocock gav i ÓThe Machiavellian momentÓ 1975 mŒnga exempel pŒ att klassisk republikanism pŒverkade tongivande amerikaner, inte minst Jefferson. Kunskaper om antiken och renŠssansen var en central del av bildningsarvet, den politiska vokabulŠren var full av referenser till antikens byggnader och beršmdheter. Aristoteles var en auktoritet, hans teori att mŠnniskan till sin natur Šr en medborgare, Óett politiskt djurÓ, motsade upplysningens konstruktion av naturtillstŒndet och samhŠllsfšrdraget. Pocock betonade att Locke var emot klassisk republikanism och hŠvdade att inflytandet frŒn renŠssansen, fšrmedlat via England, var starkare i Amerika Šn upplysningsfilosofin.

 

Det paradoxala Šr att bŒda tŠnkesŠtten gjorde sig gŠllande utan att allvarligt kollidera.  Nationens grundare var realister, de insŒg att ett vidstrŠckt modern nation inte kan styras som en av antikens stadsstater. Att fšrebygga ett politiskt fšrfall liknande Roms under kejsartiden krŠvde ett noga uttŠnkt system av maktdelning med vikter och motvikter, balans mellan motsatta ekonomiska intressen och spŠrrar mot en tyrannisk majoritet. MŠnniskors sjŠlviskhet togs fšr given, inte deras godhet. Klassisk republikanism hade i praktiken inte mycket att bidra med nŠr den amerikanska nationens formades i en tid av ekonomisk omvandling. Jefferson behŠrskade retoriken kring motsatsparet dygd och korruption, men som fšrfattare till sjŠlvstŠndighetsfšrklaringen var han obestritt Locke-liberal och som president en fšrsvarare av laissez-faire; den regering Šr bŠst som regerar minst.

 

Facit av senare Œrs studier Šr att Louis Hartz hade rŠtt i det stora hela. Nationens fŠder var fšrst och sist barn av upplysningen, vars portalgestalt var John Locke. Det hindrar inte att det Šn i dag kan finnas spŒr av klassisk republikanism i den tradition Harz betecknade som liberal absolutism och som gŒng efter annan gšr europŽer undrande och oroliga.  

 

Svante Nycander

 

 

 

 

tillbaka till arkivet