Ekonomisk Debatt nr 6/2003.

 

Recension av Peter A. Swenson, Capitalists against Markets. The Making of Labor Markets and Welfare States in the United States and Sweden. Oxford University Press 2002.

 

Efter bšrskraschen 1929 uppmanade president Herbert Hoover fšretagen att  inte sŠnka lšnerna. Henry Ford Šmnade hšja bilarbetarlšnen frŒn fem dollar till sju dollar om dagen. Storfšretagen dršjde lŠnge med att sŠnka lšnerna trots fallande priser, vinster och efterfrŒgan. General Motors meddelade Šnnu 1931 att man var emot varje nedjustering av lšnenivŒn. ÓWage maintenance had become part of the doctrine of ÕstabilityÕ that governed the oligopolistic industriesÓ, enligt historikern David Broady. Sjutton mŒnader efter kraschen hade lšnenivŒn i tillverkningsindustrin fallit endast tvŒ procent.

    Hoover fšrsškte stimulera ekonomin med ett nybyggnadsprogram som ansŒgs ÓgigantisktÓ. Kongressen antog 1931 Davis-Bacon Act, som gick ut pŒ att marknadsmŠssig lšn, i praktiken avtalslšn, skulle betalas vid all federal byggenskap; byggbranschen var en av de fŒ dŠr fackfšreningar och kollektivavtal spelade en viktig roll. Initiativet kom frŒn tvŒ republikaner, lagen antogs enhŠlligt i senaten, med stor majoritet i representanthuset, och fick helhjŠrtat stšd av administrationen och fackfšreningarna – och i huvudsak Šven av byggindustrin.

    Ett motsvarande beslut var det mest omstridda inslaget i den svenska krisuppgšrelsen 1933. Socialdemokraterna drev igenom att lšnen i beredskapsarbeten skulle utgŒ enligt kollektivavtal. Men avtalslšnerna i bygg- och anlŠggningssektorn, dŠr flertalet allmŠnna arbeten utfšrdes, var markant hšgre Šn i tillverkningsindustrin, och arbetsgivarna var uppršrda. SAF-chefen Gustaf Sšderlund menade att de alltfšr hšga lšnerna vid allmŠnna arbeten fšrsvŒrade en nšdvŠndig lšneutjŠmning mellan branscher. Problemet lšstes genom uppgšrelsen efter den stora byggstrejken 1933-34. SAF och LO enades, under kraftig pŒverkan av statsminister Per Albin Hanssons lagstiftningshot, om att framtvinga en sŠnkning av byggackorden – i Stockholm med 30 procent och pŒ andra hŒll med 12-16 procent. Samtidigt drev de igenom en starkare central kontroll šver ackordslšnen. NŠr det inte gick att rucka pŒ principen Ólšn enligt avtalÓ, sŠnkte man i stŠllet avtalslšnen. LšnesŠnkningar tycktes mer godtagbara i Sverige (inte bara i byggindustrin) Šn i det antifackliga USA.

    Peter A. Swenson, professor i statsvetenskap vid Northwestern University i USA, rubbar mŒnga invanda fšrestŠllningar om bŒde Amerika och Sverige i sin mŠktiga och gedigna bok Capitalists against Markets. (Titeln anspelar pŒ Gšsta Esping-Andersens vŠlkŠnda Politics against Markets). Swenson har undersškt hur amerikanska och svenska fšretag agerat i samband med framvŠxten av moderna arbetsmarknadsrelationer och vŠlfŠrdssystem. Han har funnit nŒgot helt annat Šn de sociologer och historiker som mer eller mindre tagit fšr givet att kapitalistiska fšretag Šr emot allt som befriar individer frŒn beroendet av marknaden och att starka kollektivavtal och social vŠlfŠrdspolitik kan infšras endast i kamp mot kapitalets fšretrŠdare. I bŒda lŠnderna har utvecklingen, enligt Swenson, i hšg grad styrts av cross-class  alliances; oftare Šn vi anat har arbetsgivarnas och lšntagarnas intressen harmonierat, mycket som vi fšrknippar med fackfšreningar och politisk vŠnster har tillkommit med aktivt, ehuru ofta diskret, stšd av fšretagens organisationer.

    DŠr forskare som Esping-Andersen och Walter Korpi ser kapitalŠgarnas respektive arbetarklassens maktresurser som avgšrande utgŒr Swenson frŒn en intresseanalys. Han ser fšretagens agerande mot bakgrund av konkurrenslŠget pŒ arbetsmarknaden och produktmarknaderna, vilket visar sig mycket fruktbart.

    Varfšr blev Amerikas arbetsmarknad, i det formativa skedet kring fšrra sekelskiftet, sŒ olik Sveriges? Swenson pŒpekar en fundamental skillnad nŠr det gŠller tillgŒngen pŒ arbetskraft: i Amerika ett stort inflšde av nya arbetare och en positiv befolkningsutveckling, i Sverige utvandring och en ofta Œterkommande brist pŒ arbetskraft fšr den vŠxande industrin.

    Ett vanligt problem i Amerika, sŠrskilt i branscher med lŒga kapitalkostnader (som beklŠdnadsbranschen) var fšrekomsten av sweatshops, fšretag med svŠltlšner och usel arbetsmiljš. De  etablerade fšretagen kunde ha hjŠlp av fackfšreningar att vŠrja sig mot sŒdan cut-throat competition. Samarbete fšr att etablera en fšr branschen gemensam minimistandard kallar Swenson cartelism. I Sverige utvecklades en allians av motsatt innebšrd. Exportindustrin led ofta brist pŒ arbetare och hade samtidigt en internationellt lŒg produktivitet och betalningsfšrmŒga. Vad arbetsgivarna fruktade var inte underbudskonkurrens utan konkurrens om arbetskraften som hotade att pressa upp kostnaderna šver smŠrtgrŠnsen. I flera skeden var lšnerna i hemmamarknadsfšretag – som i bygg- och livsmedelsbranscherna – markant hšgre Šn i exportindustrin. Eftersom arbetsgivarna hade svŒrt att pŒ egen hand bemŠstra de splittrande elementen i lšnebildningen vŠxte det fram ett samspel med fackfšreningsršrelsen i det gemensamma intresset att utjŠmna omotiverade lšneskillnader. Swenson anvŠnder beteckningen solidarism.

    Cartelism och solidarism Šr arbetsgivarstrategier mot marknadskrafterna, den ena riktad mot lŒga lšner, den andra mot hšga lšner. BŒda tilldelar fackfšreningarna en positiv funktion ur fšretagens synvinkel. Swenson redovisar mŒnga exempel pŒ hur fšretag i USA aktivt har stštt, och rentav betalat, fackliga stridsŒtgŠrder mot lŒglšnekonkurrenter. I den annorlunda svenska situationen har mekanismen fšr att hjŠlpligt hŒlla ihop lšneutvecklingen med nšdvŠndighet varit en annan. VŠl sammansvetsade arbetsgivare utvecklade den breda lockouten som sitt viktigaste maktmedel. Under trycket av ett stort lockoutvarsel fšrmŒddes fackfšreningsršrelsen hjŠlpa till att hŒlla tillbaka lšnerna i branscher med svag konkurrens och kostnadskontroll. Det var sŒ uppgšrelsen om sŠnkta bygglšner kom till stŒnd 1934. Varsel om lockout tedde sig naturligt, i vissa lŠgen rentav šnskvŠrt, Šven ur LO:s synvinkel. Hur skulle man annars disciplinera ett bŒngstyrigt kollektiv dŠr somliga gynnas, andra missgynnas, av marknadskrafterna och skillnader i strejkvapnets effektivitet? Swenson menar att LO i det tysta Šven bejakade SAF-understštt strejkbryteri mot syndikalist- och kommunistkonflikter under mellankrigstiden. 

    Den solidariska lšnepolitiken, sŒdan den presenterades i den klassiska LO-rapporten 1951, vŠckte inga invŠndningar frŒn SAF. LšneutjŠmning mellan branscher var ett gemensamt intresse, och den Rehnska modellen syftade inte till nŒgon vertikal utjŠmning mellan exempelvis yrkesarbetare och rutinarbetare. SAF:s ordfšrande Sven Schwartz sade internt att mycket talade fšr principen om lika lšn fšr lika arbete oavsett bransch. Bertil Kugelberg menade att den ekonomiska logiken bakom den solidariska lšnepolitiken stŠmde vŠl med arbetsgivarnas tŠnkesŠtt. Swenson pŒpekar att avtalsršrelsen 1955 gav lŒglšnegrupper 12-14 procent mot endast 2-3 procent fšr de hšgst betalda. Endast SAF stod fšr den samordning som Šgde rum, i slutskedet varslade man om storlockout. LO fick emellertid ensam svara fšr den ideologiska diskussionen, arbetsgivarna ville inte argumentera pŒ ett sŠtt som fick fackfšreningarna att verka šverflšdiga. Den cross-class alliance som vŠxte fram kring kollektivavtalssystemet och lšneutjŠmningen tedde sig naturlig fšr bŠgge sidor, den var inte en kompromiss som fackfšreningarna pŒtvingade i grunden motstrŠviga arbetsgivare.

    Peter A. Swenson urskiljer ocksŒ en tredje arbetsgivarstrategi. Han citerar Adam Smith: ÓWhere wages are high, we shall always find the workmen more active, diligent, and expeditious.Ó Fšr arbetsgivaren Šr lšnesŠttningen ett medel att pŒverka produktiviteten. Han har ofta skŠl att frivilligt erbjuda hšgre lšn eller bŠttre sociala villkor Šn konkurrenterna fšr att locka till sig de bŠsta arbetarna och stimulera škade arbetsinsatser. Henry Ford ansŒg att hans infšrande av en dagslšn pŒ fem dollar Ówas one of the finest cost cutting moves we ever madeÓ. SŒdana šverlšner, kallade efficiency wages, fšrutsŠtter att lšnerna bestŠms fšretagsvis. Swenson betecknar strategin som segmentalism. Den kan drivas unilateralt eller i samspel med en lokal fackfšrening, dŠremot inte som en strategi gemensam fšr en bransch. Det hindrar inte att segmentalism kan bli en brett omfattad ideologi om fšretaget som mšnsterarbetsgivare. De ledande industrimŠnnen i Amerika blev tidigt segmentalister, vilket kom till uttryck i motstŒndet mot lšnesŠnkningar under depressionen.  

    Varfšr blev de Šven sŒ ofšrsonligt antifackliga? Enligt Swenson skedde en omsvŠngning i bšrjan av 1900-talet nŠr militanta fackfšreningar vŠgrade att respektera arbetsgivarnas rŠtt att vŠlja medarbetare och att leda och fšrdela arbetet, vilket de svenska fackfšreningarna gick med pŒ i decemberkompromissen med SAF 1906. Avgšrande verkar i mŒnga fall ha varit kravet pŒ closed shop. Swenson beskriver closed shop, liksom organisering av arbetsledare, grŠnskonflikter och val av kommunister till fackliga uppdrag som Óhighly disruptive and systematically subversive practicesÓ. Det fšrvŒnar i en framstŠllning som i švrigt Šr strikt analytisk.

     NŠstan ingenting har gett fackfšreningar sŒ dŒligt rykte som kravet att medlemmarna ska ha monopol pŒ vissa arbetstillfŠllen. Men i den tidiga fackfšreningsršrelsen var closed shop en fšrsvarsŒtgŠrd, ett medel att hindra fšretagen att diskriminera fackfšreningsmedlemmar. PŒ en arbetsmarknad dŠr de flesta Šr oorganiserade Šr fšreningsrŠtten inte sjŠlvklar, arbetsgivaren misstŠnker lŠtt att den organiserade arbetaren Šr en brŒkstake som han kommer att fŒ besvŠr med. SŒdana misstanker uppstŒr inte nŠr organisationsgraden Šr 80 procent eller mer, som i Sverige. Fšljaktligen har den svenska fackfšreningsršrelsen funnit det onšdigt att hŠvda fšreningsrŠtten vid nyanstŠllningar; arbetsgivarna har inte fšrbjudits att sŒlla bort fackligt organiserade. 

    Swenson ger bara en delfšrklaring till att Amerika blev sŒ annorlunda. Arbetsgivarnas vŠgran att erkŠnna fšreningsrŠtten var ett stšrre och mer primŠrt hinder fšr framvŠxten av ett brett kollektivavtalssystem Šn militanta fackliga krav. Vad Swenson knappast beršr Šr att det amerikanska rŠttssystemet vid bšrjan av 1900-talet redan under lŒng tid hade legitimerat och understštt en antifacklig hŒllning hos arbetsgivarna. Domstolarna var snabba att olagligfšrklara strejker och godkŠnde att fšretagen anvŠnde vŠpnat vŒld under konflikter. I hundratals fall anvŠndes militŠr mot strejkande. Med stšd av lagpršvningsrŠtten underkŠnde domstolarna all lagstiftning till skydd fšr arbetarnas rŠtt att tillhšra och verka genom fackfšreningar. I Sverige skedde snarast motsatsen. I ett viktigt principmŒl, dŠr Karl Staaff var de Œtalades advokat, gav Hšgsta domstolen genom en frikŠnnande dom 1898 fackfšreningarna en vidstrŠckt frihet att utšva moraliska pŒtryckningar pŒ oorganiserade i samband med konflikter – ett fšr framtiden viktigare beslut Šn riksdagens bifall kort dŠrefter till den sŒ kallade karpslagen. €ven de svenska arbetsgivarna var kring sekelskiftet 1900 ovilliga att erkŠnna fšreningsrŠtten, stora konflikter utkŠmpades om den, men det politiska opinionstrycket fšrmŒdde dem att snabbt Šndra mening, vilket kom till uttryck i verkstadsavtalet 1905 och decemberkompromissen mellan SAF och LO 1906. De rŠttsliga och politiska betingelserna fšr fackfšreningarna och den kollektiva regleringen av arbetsvillkoren var alltsŒ fundamentalt olika i de tvŒ lŠnderna. Swenson missar huvudfšrklaringen till att amerikanska och svenska arbetsgivare sŒg sŒ olika pŒ fackfšreningarna.

     I nŒgra fŒ branscher i Amerika, frŠmst kolgruvorna och bygg- och beklŠdnadsindustrierna, tillŠmpade arbetsgivarna cartelism, i švrigt blev segmentalism fšrenad med antifacklighet den dominerande strategin. Fšretagen siktade pŒ att betala lšner šver den nivŒ som dikterades av marknaden och att erbjuda sociala fšrmŒner (welfare capitalism). MŒnga storfšretag inrŠttade fšretagsfackfšreningar fšr att fšrebygga en oberoende organisering av den stora massan rutinarbetare. Trettiotalskrisen medfšrde emellertid en annan ordning, Wagnerlagen 1935 fšrbjšd fšretagsfackfšreningar, och frŒn 1937 gjorde industrifšrbunden i Congress of Industrial Organizations (CIO) stora inbrytningar i de dominerande fšretagen, med bšrjan i General Motors. Under efterkrigstiden blev en negotiated segmentalism det vanliga mšnstret. Arbetsgivarna fšrhandlade fšretagsvis om lšner och sociala fšrmŒner och lŠt fackfšreningarna fŒ Šran av standardfšrbŠttringar som gynnade Šven fšretagen. Modellen lŒg i linje med den business unionism som var tradition i Amerika och stšddes av fšrbudet mot sympatiŒtgŠrder i Taft-Hartley-lagen 1947.

    Under sextiotalet fšrsškte de stora fackfšrbunden driva lšneršrelser branschvis, vilket bršt mot arbetsgivarnas segmentalism. I samma skede gav National Labor Relations Board (den federala myndigheten fšr arbetsmarknadsrelationer) fackfšreningarna en viss fšrhandlingsrŠtt i fšretagsledningsfrŒgor. Antifackligheten i nŠringslivet vaknade till liv igen, frŒn sjuttio- och Œttiotalen underminerade den skŠrpta internationella konkurrensen de fackliga positionerna – bŒde enligt negotiated segmentalism och joint cartelism. 

    I Sverige bekŠmpade arbetsgivarkollektivet tendenser till segmentalism. SAF bestraffade fšretag som konkurrerade med hšga lšner och motarbetade anstŠllningsvillkor i form av sociala trygghetsfšrmŒner och andel-i-vinst-system. Verkstadsfšreningen fšrbjšd medlemsfšretag att annonsera efter arbetskraft som en reaktion pŒ Œttatimmarslagen. …verbudskonkurrens om arbetskraft ansŒgs farlig. I stŠllet fšr segmentalism introducerade fšretagen ett mera omfattande ackordslšnesystem Šn i nŒgot annat land.  

    Varfšr blev lšneklyftorna sŒ mycket stšrre i USA Šn i Sverige? Det beror enligt Swenson inte pŒ att amerikanska lšner bestŠms lokalt, svenska lšner centralt, utan pŒ skillnaden mellan segmentalism och solidarism.

    Swenson visar att delar av det amerikanska nŠringslivet aktivt medverkade till social- och industripolitiken under Roosevelts New Deal och att arbetsgivarna i Sverige huvudsak var positiva till trettio- och fyrtiotalens reformpolitik. Att staten svarade fšr de anstŠlldas sociala trygghet minskade trycket pŒ fšretagen att betala pensioner, familjetillŠgg och annat. SAF var medskapande till den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som syftade till škad ršrlighet utan starka lšneincitament. ÓMore than any other piece of the ÕSwedish modelÕ, active labor market policy was designed in service of employer solidarism.Ó

   Swensons ledmotiv Šr vad samarbetet šver klassgrŠnsen har betytt. Om den svenska samarbetsmodellen skriver han trŠffande att den blivit Ówidely admired and misunderstood.Ó MŒnga forskare har gett en ensidig bild – ÓDen svenska modellen var en socialdemokratisk modellÓ (Bo StrŒth, Mellan tvŒ fonder. LO och den svenska modellen, 1998, s. 298) – och utmŒlat arbetsgivarna som passiva mottagare av lšntagarnas krav och idŽer, som de sedan ÓefterstrŠvat att integrera med sina fšrestŠllningar om vad som Šr fšretagens bŠstaÓ (Anders L. Johansson, TillvŠxt och klassamarbete – en studie av den svenska modellens uppkomst, 1989, s. 24). Swenson driver sin egen tes vŠl tillspetsat, men den invŠndningen vŠger lŠtt mot de fšrdjupade insikter hans bok ger. 

Svante Nycander   

 

tillbaka till arkivet