Nyhetsmagasinet NU, 1-2/2010-02-05

 

Kant den frŠmste liberale tŠnkaren

 

Bland de tŠnkare som bidragit till liberalismens idŽer Šr Immanuel Kant min favorit. Det beror frŠmst pŒ hans moralfilosofi, som utmanade etablerade uppfattningar inom bŒde upplysningen och den kristna traditionen.

    Flertalet liberala filosofer under upplysningstiden ansŒg att mŠnniskan till sin natur Šr en obotlig egoist. Alla mŠnskliga motiv Šr bara egenintressets olika fšrklŠdnader. John Locke skrev: ÓMakt och rikedom, ja Šven dygden sjŠlv, vŠrderas endast sŒsom ledande till vŒr lycka.Ó SŒ resonerade Šven de franska encyklopedisterna och nyttofilosofen Jeremy Bentham. MŠnniskosynen var mekanistisk och deterministisk, och den moralfilosofi den gav upphov till hyllade det vŠlfšrstŒdda egenintresset.

    Kant bršt med denna pseudomoral. Han postulerade att mŠnniskan har en fri vilja. Detta Šr i och fšr sig ovetbart, men han menade att vi mŒste tŠnka sŒ, eftersom mŠnniskan till skillnad frŒn djuren har ett medvetande om frihet. Sedelagen och Ódet kategoriska imperativetÓ hŠrledde han ur fšrnuftet. Med denna sekulŠra teori bršt han kyrkans traditionella monopol pŒ serišs moralfilosofi. Det har sagts att Kants idŽ om mŠnniskans frihet Šr filosofins stšrsta bidrag till liberalismens idŽutveckling.

    Kant ansŒg att sedelagen Šr universell. Den binder ocksŒ stater och myndigheter och har blivit ett fundament fšr rŠttsstatens idŽ.

    En av hans bšcker heter ÓOm den eviga fredenÓ (1795). PŒ hans tid och under hela 1800-talet ansŒgs det att en stabil internationell fred fšrutsŠtter maktbalans mellan staterna. Kant invŠnde att ett hus kan vara sŒ noga balanserat att det faller ihop om en sparv sŠtter sig pŒ taket. I Sarajevo 1914 satte sig en sparv pŒ det europeiska husetÉ

    Kant menade att en varaktig fred fšrutsŠtter att varje stat har en republikansk fšrfattning, dŠr makten utšvas under lagen och Šr underkastad medborgerlig kontroll. (Idag skulle vi sŠga Óen demokratisk fšrfattningÓ.) NŠr boken skrevs var detta bara en hypotes, men i dag vet vi att Kant hade rŠtt. Det finns inga exempel pŒ att demokratiska stater krigar mot varandra.

   IdŽn att moraliska normer binder ocksŒ den internationella politiken var chockerande djŠrv, men den blev sŒ smŒningom en del av liberalismen. L. T. Hobhouse skrev i ÓLiberalismÓ (1911) att den princip William Gladstone hade omfattat var raka motsatsen till den praxis som tillŠmpas av varje utrikesdepartement:

    ÓMedan denna praxis fšljer principen att statsskŠl rŠttfŠrdigar allt, fšljde Gladstone principen att statsskŠl inte rŠttfŠrdigar nŒgonting som inte rŠttfŠrdigas redan av mŠnniskans samvete.Ó

    Kant intresserade sig fšr ŠganderŠtten. John Locke hade sagt att Šgande uppstŒr i naturtillstŒndet, nŠr en mŠnniska fšrenar sitt arbete med naturens frukter, till exempel genom att odla upp ett stycke herrelšs mark. Egendom kan sedan utškas genom byte och kšp. Kant menade att egendom inte kan finnas i naturtillstŒndet. DŠr finns bara besittning. Egendom fšrutsŠtter samhŠllets lagstiftning och dŠrmed en bred fšrankring i den sociala gemenskapen.

    Fšr Locke var Šgande snarast en relation mellan en person och ett fšremŒl, fšr Kant var det en relation mellan mŠnniskorna i samhŠllet. Om man spetsar till det kan man sŠga att Locke blev vŠgledande i Amerika, Kant i Europa.

     Upplysningstidens liberaler drevs av vrede šver fšrtryck och orŠttvisor. De bidrog till den amerikanska revolutionen 1776 och den franska revolutionen 1789. Kant tillhšrde i hšg grad upplysningen men vŠgrade erkŠnna nŒgon rŠtt att gšra revolution. Hans tŠnkande var inriktat pŒ samfšrstŒnd. Han menade att ingen bedšmning Šr helt och hŒllet korrekt eller helt och hŒllet fel. Tvister Šr av tvŒ slag, antingen har vi skilda intressen, och dŒ tvistar vi som fiender, eller sŒ har vi gemensamma intressen, och dŒ tvistar vi som vŠnner. Sanningen Šr ett gemensamt intresse, och i tvistar om vad som Šr sant ÓanstrŠnger vi oss inte att visa var den andre har fel utan var han har rŠttÓ.

    Efter franska revolutionen och Napoleonkrigen verkade liberalerna fšr politisk stabilitet, fšrsoning och reformer som en ršrelse mellan revolution och reaktion. De fann mycket att lŠra av det kammarlŠrda filosofiska geniet i Kšningsberg.

 

Svante Nycander