Uppsats i en vŠnbok till Bo Sšdersten, juni 2011

Locke och Kant – tvŒ idŽer om rŠttsstaten

Den personliga friheten och skydd fšr Šgandet har varit sammantvinnade i den politiska idŽhistorien, och bŒda Šr centrala i rŠttsstatens ideologi. Benjamin Constant ansŒg att en regering som behandlar privategendom godtyckligt ocksŒ brukar behandla mŠnniskor godtyckligt. Men rŠttsstaten har fler aspekter, den fšrutsŠtter principer fšr myndigheters handlande Šven nŠr varken personlig frihet eller ŠganderŠtten Šr direkt beršrd.

Den enskilda ŠganderŠtten Šr inte omstridd i nutida politiskt tŠnkande, men den Šr alltid inbŠddad i regleringar som lŠtt ger anledning till ideologiska tvister. De som Šger och de som inte Šger Šr naturliga motpoler, men det finns ocksŒ motsŠttningar av mer filosofiskt slag, och detsamma gŠller andra sidor av rŠttsstaten. Det Šr fruktbart att jŠmfšra John Locke och Immanuel Kant, som bŒda bidrog starkt till tŠnkandet om rŠttens herravŠlde och Šgandets legitimitet samtidigt som deras premisser var mycket olika.

BŒda hšrde till upplysningen, Locke var dess portalgestalt inom filosofin, Kant sprŠngde dess grŠnser och lade en ny grund fšr tŠnkandet om rŠtt och orŠtt. Mellan dem lŒg ungefŠr hundra Œr. Locke var en upprorsman och politisk aktivist, Kant verkade fšr fšrsoning och stabil fred mellan staterna. Han ansŒg att ingen uppfattning kan vara helt riktig eller helt felaktig. I sanningsfrŒgor har vi alla ett gemensamt intresse, och dŒ tvistar vi som vŠnner, inte som fiender.

Fšrnuftet sŠger oss, menade Locke, att mŠnniskan Šger sig sjŠlv, sin kropp och sina hŠnders verk. €gande finns alltsŒ redan i naturtillstŒndet, och sin egendom har man rŠtt att utveckla genom kšp, byten och fšrsŠljning. Ett centralt tema hos Locke handlar om att jorden Šr given fšr att brukas av de fšrnuftiga och de flitiga; en driftig Šgare škar arbetets avkastning sŒ att en daglšnare kan leva bŠttre Šn en indianhšvding i Amerika.

Individen har en naturlig rŠtt att fšrsvara sig sjŠlv och sin egendom mot inkrŠktare och fšrbrytare – Óa right to execute the law of natureÓ. Genom samhŠllsfšrdraget šverlŒter individerna gemensamt denna rŠtt till staten, men om myndigheterna fšrsummar att skydda medborgarnas liv och egendom, ŒterfŒr individen den bestraffningsrŠtt som gŠllde i naturtillstŒndet, ansŒg Locke. En tyrannisk hŠrskare fŒr man dšda som man dšdar ett vilddjur. Femte budet Šr inget hinder, Gud tillŠt att brodermšrdaren Kain dšdades.

Kring detta finns mŒnga misstolkningar. Sven-Eric Liedman skriver i sin lŠrobok i politisk idŽhistoria ÓFrŒn Platon till kriget mot terrorismenÓ, 14:e upplagan 2005, att det enligt Locke finns en grundlŠggande brist i naturtillstŒndet: Ó[O]m nŒgon fšrbryter sig mot naturlagen, sŒ kan han eller hon inte straffas.Ó  Men bestraffningsrŠtten Šr generell, och det Šr inte minst den som gšr Lockes lŠra revolutionŠr. Den allvarliga bristen i naturtillstŒndet, enligt Locke, Šr i stŠllet att individen dŠr dšmer i egen sak.

Den rŠttslŠrde William Blackstone menade pŒ 1760-talet att privategendomen ÓtroligenÓ Šr grundad pŒ naturen men att dess modifikationer, Ómetoden att bevara den hos dess nuvarande Šgare och att šverfšra den frŒn den ene till den andre, helt och hŒllet mŒste hŠnfšras till samhŠlletÓ.

Kant erkŠnde naturliga rŠttigheter men ansŒg att det i naturtillstŒndet inte kan finnas Šgande, endast besittning, ett provisoriskt innehav, eftersom Šgande fšrutsŠtter komplicerade rŠttsregler om kšp, arv, gŒva, gemensam egendom, nyttjande med mera, som bara kan finnas i samhŠllets lagar och rŠttspraxis, inte i naturtillstŒndet. €gandet Šr legitimt genom sin fšrankring i en tradition och en vid social gemenskap. Om Šgandet hos Locke Šr en relation mellan en person och ett fšremŒl, ett stycke mark eller en summa pengar, Šr det hos Kant snarare en relation mellan mŠnniskorna i samhŠllet.

 

Neoromansk rŠttsfilosofi

I 1600-talets England fanns en begynnelse till rŠttsstatens filosofi, som en fšljd av konflikten mellan parlamentet och kungarna av huset Stuart. I opposition mot Thomas Hobbes, som menade att frihet innebŠr frŒnvaro av yttre tvŒng, utvecklade flera tŠnkare ett frihetsbegrepp som fšrutsatte ett lagenligt styre. Historikern Quentin Skinner har talat om en neoromansk frihetsuppfattning, inspirerad av den tidiga romerska republiken. John Milton, James Harrington, Algernon Sidney och andra menade att frihet rŒder bara om den politiska makten Šr begrŠnsad pŒ ett sŒdant sŠtt att redan mšjligheten till fšrtryck elimineras. €ven ett latent eller potentiellt fšrtryck betyder ofrihet. Man tŠnkte pŒ de kungliga rŒdgivarnas Šngslan att falla i onŒd, instŠllsamheten, sjŠlvhŠrskardšmets korrumperande inflytelser.  

En stat dŠr makten Šr delad brukade omtalas som republik eller ÓcommonwealthÓ. Men man trodde att det i en stat normalt mŒste finnas en hšgsta instans, en suverŠn makt som har sista ordet. SŠrskilt i ett stort, folkrikt land, ett imperium, krŠvs en auktoritativ sammanhŒllande makt. En Škta republik antogs kunna fungera bara i en liten stat, som antikens Aten och Rom.

€ven Locke ansŒg att det i en stat mŒste finnas en samlad hšgsta makt. Som en sŒdan ville han se en lagstiftande fšrsamling, men denna borde inte vara samlad jŠmt, dŠrfšr behšvdes en verkstŠllande makt, en exekutiv, som Šr kontinuerligt verksam och upprŠtthŒller lagarna.  Lockes idŽ om en verkstŠllande makt, understŠlld lagstiftaren, var en innovation. Furstar hade aldrig ansetts lyda under en lagstiftande fšrsamling. DŠr lagstiftarna haft den hšgsta makten hade verkstŠllande funktioner varit specialiserade, som hos den romerska republikens konsuler och praetorer, inte švergripande.

Enligt Locke Šr individerna maktens kŠlla, och de har alltid rŠtt att befria sig frŒn styresmŠn som krŠnker deras Ófundamentala, heliga och orubbliga lag om sjŠlvbevarande, fšr vars skull de intrŠdde i samhŠllstillstŒndetÓ. Den naturliga lagen rymmer en rŠtt att gšra uppror.

Locke drog en parallell mellan naturtillstŒndet och fšrhŒllandet mellan staterna. I bŒda fallen gŠller bara Óthe law of natureÓ, som hŠrleds ur fšrnuftet och egenintresset. Statens agerande gentemot andra stater och deras medborgare kan inte vŠsentligen styras av den lagstiftande fšrsamlingen. Det betyder att frŒgor om krig och fred, fšrdrag och diplomati inte i strikt mening hšr till den verkstŠllande makten. Locke talade om en federativ makt, en styrande snarare Šn verkstŠllande makt.

Det centrala i Lockes idŽ om rŠttsstaten Šr att mŠnniskan i samhŠllstillstŒndet Óhar en fast regel att fšlja, gemensam fšr alla samhŠllsmedlemmar, antagen av den lagstiftande maktenÓ. DŠr lagen tiger Šr individen fri att fšlja sin egen vilja. Frihet Šr Óatt inte vara underkastad en annans ombytliga, ovissa, okŠnda och godtyckliga viljaÓ. Detta Šr det neoromanska frihetsbegreppet.

 

Tolerans och moralisk relativism

Efter ett Œrhundrade av europeiska religionskrig ansŒg Locke att den politiska makten i princip borde skiljas frŒn all befattning med religionsfrŒgor. Det var en chockerande tanke, den gŠngse uppfattningen var att religišs enhet krŠvs fšr att en stat ska hŒlla ihop. Lockes ÓA letter concerning tolerationÓ Šr central i hans teori om den begrŠnsade staten.

Naturvetenskapens uppsving pŒverkade tŠnkandet i alla dimensioner. Liksom mŒnga efterfšljare under upplysningen hade Locke en mekanistisk och deterministisk bild av mŠnniskan. MŠnniskan sšker av nšdvŠndighet sin personliga lycka.  Alla mŠnskliga motiv Šr bara egenintressets olika fšrklŠdnader, och god etik handlar om att rŠtt fšrstŒ vad som gagnar en sjŠlv. Locke var utilitarist: ÓThings then are Good or Evil only in reference to Pleasure and Pain.Ó  

Kombinationen av psykologisk egoism och lyckofilosofi gjorde moral- och samhŠllsfilosofin relativistisk med en prŠgel av cynisk berŠkning, samtidigt som rŠttigheter framstŠlldes som absoluta och ofšrytterliga. Den personliga lyckan var grunden fšr alla omdšmen om rŠtt och orŠtt, ansŒg Locke. Han vŠrderade Šven dygden ur den aspekten. ÓBelšning och straff Šr de enda motiven fšr en rationell varelse.Ó

RŠtten, som ytterst vilar pŒ sjŠlvbevarelsedriften och individens obetvingliga strŠvan att bli lycklig, Šr det centrala vŠrdet hos Locke, inte dygden.

PŒ punkt efter punkt ser man hur hans politiska idŽer slagit igenom i Amerika. Hans syn pŒ ŠganderŠtten och det trygga Šgandets och driftighetens roll fšr vŠlstŒndet, rŠttens fšretrŠde framfšr bŒde dygden och politikens skšnsmŠssighet, begrŠnsningen av regeringsmakten (med minst effekt i utrikesrelationer), skiljandet av religionen frŒn staten – allt detta avspeglas i amerikanska tŠnkesŠtt och institutioner. Att Locke inspirerades av nybyggarna och deras levnadsvillkor i New England framgŒr pŒ mŒnga stŠllen i hans texter.

 

SamfšrstŒnd pŒ fšrnuftets grund

Mot Lockes och upplysningens pseudo-etik revolterade Kant, han ansŒg att etisk relativism i politiken lŒter maktkalkyler vŠga tyngre Šn rŠttsprinciper. Det var utgŒngspunkten fšr ett radikalt annorlunda tŠnkande.

Kant postulerade att mŠnniskan har en fri vilja; han sŒg inte detta som ett faktum men hŠvdade att det Šr sŒ man mŒste tŠnka. Han hŠrledde sedelagen ur det sekulŠra fšrnuftet och formulerade ett par versioner av Ódet kategoriska imperativetÓ, en norm som Šr ovillkorligt bindande utan hŠnsyn till nŒgot ŠndamŒl. Normen Šr abstrakt och dess exakta innebšrd omstridd, men den medger i varje fall inte att egennyttan legitimerar nŒgot som annars Šr otillŒtet. Den krŠver moralisk medvetenhet i allt handlande som ršr andra mŠnniskor. Det vŠlfšrstŒdda egenintresset Šr inte kriteriet pŒ rŠtt och orŠtt.

Kant utmanade det traditionella religišsa monopolet pŒ serišs moralteori. Det har sagts att hans etik var filosofins stšrsta bidrag nŒgonsin till den politiska teorin.

Kants lŠra Šr universalistisk. Den fšrutsŠtter att varje mŠnniska har ett egenvŠrde och att sedelagen gŠller bŒde i fšrhŒllandet mellan individer och mellan myndigheter och individer och mellan staterna. Den medger inte att frŒgan om rŠttsstaten begrŠnsas till att gŠlla sŠrskilda funktioner och myndigheter, som rŠttsvŠsendet. ÓDie Herrschaft der GesetzeÓ krŠver att allt myndigheterna gšr kan rŠttfŠrdigas utifrŒn maximer som fria, jŠmlika och fšrnuftiga mŠnniskor skulle kunna enas om som allmŠngiltiga. Politik Šr enligt Kant ÓtillŠmpad rŠttslŠraÓ.

Teorin har alltsŒ ett hypotetiskt element. Kanske har Kant inspirerats av David Hume, vars moralfilosofi utgick frŒn att mŠnniskor har fšrmŒgan att omfatta en gemensam fšrnuftig synpunkt. Hume menade att man borde resonera som en tŠnkt omdšmesgill betraktare, vars egenintresse inte beršrs. Teorin har utvecklats vidare av John Rawls: ett samhŠlle Šr rŠttvist om det Šr sŒdant att mŠnniskor skulle enas om dess principer och konstitution Óbakom okunnighetens slšjaÓ, det vill sŠga dŠr de inte vet om de fštts som man eller kvinna, rik eller fattig, stark eller svag.

Kant ansŒg att Ópennans frihet Šr den enda garantin fšr folkets rŠttigheterÓ. Han anvŠnde ordet republik fšr att beteckna ett styrelsesŠtt, inte en statsform. Det handlade om maktdelning, personlig och intellektuell frihet, frŒnvaro av godtycklig myndighetsutšvning och likhet infšr lagen. En republik i den meningen kunde vara en monarki. I vŠsentliga delar tŠnkte han som Locke.

Det Šr frŠmst sedelagens universella giltighet som gjort att Kant rŠknas som rŠttsstatens filosof framfšr andra. Hans med nšdvŠndighet abstrakta universalismen fšrenades med politisk intuition, som framgŒr av hans bok pŒ 1790-talet ÓOm den eviga fredenÓ. Den fšrhŠrskande uppfattningen pŒ hans tid och Šnda till fšrsta vŠrldskriget var att en stabil internationell fred fšrutsŠtter en god maktbalans mellan staterna. Kant invŠnde att ett hus kan vara sŒ noga balanserat att det faller ihop om en sparv sŠtter sig pŒ taket. Sommaren 1914 satte sig en sparv pŒ det europeiska huset i form av ett skott i Sarajevo.

Kants egen teori var att stabil fred fšrutsŠtter att staterna var fšr sig har en republikansk fšrfattning, dŠr statsmakten Šr delad och kontrollerad; idag skulle vi sŠga en demokratisk fšrfattning. PŒ 1790-talet var Kants fredsteori bara en hypotes, men i vŒr tid vet vi att den Šr riktig. Demokratiska stater gŒr inte i krig mot varandra.

SŒdana resonemang lŒg bortom Lockes horisont. Han sŒg inget samband mellan skyddet fšr personlig frihet och egendom enligt samhŠllsfšrdraget och skyddet mot frŠmmande eršvring och krig. Hans ekonomiska idŽer, uppfattningen att jorden tillhšr de driftiga, fick honom att ta stŠllning fšr kolonisterna i konflikter med den amerikanska urbefolkningen. Gud kunde inte ha menat att Ójorden alltid skulle fšrbli gemensam och ouppodladÓ. I amerikanska rŠttegŒngar kunde kolonisterna Œberopa Locke som stšd fšr sin ŠganderŠtt till den mark de eršvrat frŒn indianerna. Inte utan grund har hans uppfattning beskrivits som Ópossessive, acquisitive individualismÓ.  €gandet Šr i hans teori befriat frŒn de sociala plikter som det ansŒgs medfšra i den kristna traditionen sedan antiken.

Att staterna sinsemellan befinner sig i naturtillstŒndet šppnar rentav en mšjlighet till slaveri pŒ vissa villkor, enligt Locke. FŒngar tagna i ett rŠttfŠrdigt krig fŒr enligt naturens lag underkastas segrarens skšnsmŠssiga makt.

En betecknande skillnad mellan de tvŒ filosoferna gŠllde den principiella hŒllningen till revolutioner. Kant menade att franska revolutionen hade blottlagt en bšjelse och en fšrmŒga till nŒgonting bŠttre i den mŠnskliga naturen som Óingen politiker hade kunnat komma pŒ genom att granska tidigare hŠndelsefšrloppÓ. Han skrev att revolutionen i alla utomstŒende betraktares šgon hade vŠckt en sympati som grŠnsade till entusiasm. Men han delade inte Lockes idŽ om en rŠtt enligt naturens lag att gšra revolution. Han ansŒg att handlingar som beršr andra mŠnniskors rŠtt Šr orŠttfŠrdiga om de bygger pŒ maximer som inte tŒl offentligheten. Offentlighet mŒste rŒda i frŒga om rŠttsregler, men en rŠtt att gšra revolution kan svŒrligen hŠvdas šppet.

Lockes politiska filosofi inspirerade i ett senare skede en rad rŠttighetsfšrklaringar, men den var knappast universalistisk. Att den byggde pŒ naturrŠtten sŠger i och fšr sig ingenting om dess etiska halt. Den moraliska relativismen hos Locke, hyllandet av den rationellla egoismen och den personliga lyckan, bidrog till den amerikanska sŒ kallade rŠttspositivismen, vars frŠmste fšretrŠdare var Oliver Wendell Holmes, domare i Hšgsta domstolen under lŒng tid. Han sŒg det rŠtta nŠrmast som en frŒga om kŠnslor och smak. ÓGillar du socker i kaffet eller inte?Ó Han godtog inte Kants maxim att andra mŠnniskor ska behandlas som ett mŒl, inte ett medel. ÓJag bekŠnner att jag gšr uppror genast.Ó Det stŠmmer bra med Lockes acquisitive individualism.

Det Šr paradoxalt att sŒ mŒnga framstŒende liberaler i modern tid – som Walter Lippmann och Friedrich von Hayek – har fŠst stšrre avseende vid Locke Šn vid Kant nŠr det gŠller rŠttens roll i samhŠllet. De som med stolthet kallar sig klassiska liberaler drar ut linjerna frŒn Locke till Robert Nozick men nŠmner inte linjen frŒn Kant till John Rawls. 

 

Litteratur

Alschuler, Albert W. (2000) Law without Values. The Life, Work and Legacy of Justice Holmes. The University of Chicago Press. Chicago och London.

Dustdar, Farah (2000) Vom Mikropluralismus zu einem mikropluralistischen Politikmodell. Kants wertgebundener Liberalismus. Duncher&Humboldt. Berlin.

Kant, Immanuel (1996) Om den eviga freden. [1795] …versatt och fšrsedd med en inledande essŠ om fredstanken i Europa av A. W. Johansson. RabŽn Prisma. Stockholm

Kant, Immanuel (1992) Kant«s Political Writings. H. Reiss (red.) Cambridge University Press.

Lettevall, Rebecka (2001) En europeisk kosmopolit. En idŽhistorisk studie av Immanuel Kants Om den eviga freden och dess verkningshistoria. Symposion. Eslšv

Locke, John (2002) A Letter Concerning Toleration [1689]. Dover Publications. Minneola, New York.

Locke, John (2004) Two Treatises of Government [1689]. Inledning av M. Goldie. Everyman. London.

Nycander, Svante (2009) Liberalismens idŽhistoria. Frihet och modernitet. SNS Fšrlag. Stockholm.

Rawls, John (2007) Lectures on the History of Political Philosophy. Harvard University Press.

Skinner, Quentin (1998) Liberty before Liberalism. Cambridge University Press.

tillbaka till bibliografier