DN Kultur 5/8 2010

Liberal kultursyn handlar om mŒngfald och šppenhet

Bjšrn Wiman och jag bytte nŒgra tankar om kulturjournalistik i en offentlig diskussion fšr ett tag sedan. Vi blev šverens om att svenska kulturskribenter har en markant tendens att se liberalism som nŒgot negativt. Wiman drog en parallell mellan den svenska vŠnsterns och den amerikanska hšgerns syn pŒ liberalism. Det var frŒn min synpunkt lšftesrikt. DNs kulturchef har erkŠnt det problem jag skrivit om. 

     I polemik mot mina artiklar om antiliberalism pŒ DN Debatt 18 och 19 juli utsŒr Ann Heberlein tvivel pŒ mina sakuppgifter. Hon skriver att det fšr henne Šr omšjligt att avgšra om Wiman yttrat det som jag Œtergav. Visst inte, det hade varit lŠtt att frŒga honom sjŠlv eller att kolla med Timbros inspelning av replikskiftet.

    Heberlein menar att jag framfšrt en konspirationsteori byggd pŒ paranoida vanfšrestŠllningar, men hon tar inte notis om ett enda av mina argument. Hon karikerar vilt: Ó[H]an ser fšr sig hur hŒrdfšra marxister hjŠrntvŠttar viljelšsa studenter som okritiskt gapar och svŠljerÓ. Hon tillskriver mig en syn pŒ mŠnniskan som en Óviljelšs nickedockaÓ. SŒ argumenterar inte den som har en stark sak att fšrsvara.  .

    NŒgra skribenter har tagit fšr givet att jag vill ersŠtta en marxistisk (eller postmarxistisk) slagsida med en liberal slagsida i undervisning och kulturjournalistik. Heberlein skriver: ÓNycander utgŒr ifrŒn att hans eget perspektiv - liberalism – Šr mšjligt att ÕbevisaÕÓ Det gšr jag inte alls, men hŠr finns ŠndŒ nŒgot att diskutera.

    Marxismen betraktas av sina anhŠngare som en vetenskap, en sŠrskild skola inom forskningen. Det finns en objektiv verklighet som blir synlig fšrst om man intar Óen bestŠmd, icke neutral, klassmŠssig positionÓ, enligt Sven-Eric Liedman. MŒnga som inte lŠngre bekŠnner sig till marxismen – genusteoretiker med flera – har behŒllit idŽn att den egna ideologin Šr en alternativ vetenskap, med fšrtjŠnster som saknas inom ÓpositivismenÓ, en hŒllning som ofta fšrenas med stridbarhet och intolerans mot oliktŠnkande.

    Liberaler hŠvdar inte att den egna ideologin Šr en vetenskap. Motpolen till marxism eller postmarxism i forskarvŠrlden Šr inte liberalism utan vetenskapliga krav pŒ sanning och verifierbarhet. DŠrmed Šr inte sagt samhŠllsforskare kan vara helt opŒverkade av sina vŠrderingar. Liberal kultursyn handlar om mŒngfald och šppenhet, inte om liberal likriktning.

    Marxism och liberalism har gemensamma rštter i upplysningstidens fšrnuftstro. Isaac Newtons upptŠckter inom fysiken pŒverkade filosofernas teorier om individen och samhŠllet. MŠnniskosynen blev mekanistisk och deterministisk. Man trodde att lagar som styr samhŠllets utveckling kan utforskas och att sŒdan kunskap kan anvŠndas till att forma mŠnniskans framtid till stšrsta mšjliga lycka fšr alla. Man underskattade det mŠnskliga livets komplexitet och ofšrutsŠgbarhet. Bland dessa filosofer fanns under 1800-talet liberalen Herbert Spencer och Karl Marx. Engels hŠvdade att Marx hade ÓupptŠckt lagen om det mŠnskliga samhŠllets utvecklingÓ.

     Tron pŒ samhŠllsutvecklingens lagbundenhet hšr inte till det positiva i upplysningen. Den har levt kvar till modern tid frŠmst inom marxismen, vilket Šr en huvudorsak till den lŒngvariga metodstrid inom forskningen som Svante Nordin skildrade i Humaniora i Sverige (2008).

    Heberlein beklagar att kunskapen om den liberala ideologin Šr sŒ klen, hon vill att fler ska fŒ kŠnnedom om Bentham, Mill om Rawls. Hon menar att jag borde ha skrivit om liberalismen i stŠllet fšr att anklaga andra. Det hade blivit Óen riktigt intressant debattÓ.

    Tack fšr det utmŠrkta uppslaget. Men jag har faktiskt Šgnat stšrre delen av min tid sedan 2003 till att skriva om liberalismen. Resultatet finns i en bok som jag ber att fŒ sŠnda Ann Heberlein. 

Svante Nycander  

 

tillbaka till aktuellt