Liberalismen Šr ingen sšndagsberŠttelse

GenmŠle i Tiden 1/2011

Allt som upplyser om liberalismens idŽhistoria Šr vŠlkommet, Šven David Brolins kritiska artikel i Tiden nr 6/2010. Liberala principer Šr kŠrnan i den politiska moderniteten. Okunnighet om liberalismen var erkŠnt problem i den mediedebatt under sommaren som Brolin kommenterar.     

En sann beskrivning av liberalismens historia Šr ingen sšndagsberŠttelse. Brolin har rŠtt i att liberala fšregŒngsmŠn ofta idealiseras och att mindre tilltalande saker fšrtigs. Men jag protesterar nŠr han hŠvdar att jag Šr en av dem som framstŠllt liberalismen Ósom en god och oproblematisk lŠraÓ.

Mina DN-artiklar i juli handlade om antiliberalism och innehšll ingen karaktŠristik av liberalismen. Det gšr dŠremot min bok ÓLiberalismens idŽhistoria. Frihet och modernitetÓ (SNS Fšrlag 2009), som avslutas med orden: ÓOfriheten Šr naturlig, friheten artificiell, som civilisationen.Ó Att framstŠlla liberalismen som sjŠlvklar eller oproblematisk Šr tanklšst och ohistoriskt.

NŠstan allt som Brolin kritiserar de liberala tŠnkarna fšr har Šven jag uppmŠrksammat, plus en hel del annat: att John Locke privat investerade i slavhandeln och Šven accepterade slaveri under vissa betingelser, att Herbert Spencer var den ledande socialdarwinisten, att Friedrich Hayek ansŒg att fackliga stridsŒtgŠrder innebŠr outhŠrdligt tvŒng och att liberalism ibland gŒtt hand i hand med nationalismen. 

Men inget av detta fšrringar betydelsen av den kedja av innovationer i det politiska tŠnkandet som liberala filosofer skapat. Det har funnits hšgtstŒende civilisationer i olika vŠrldsdelar och epoker, men bara i nŒgra fŒ lŠnder i VŠsteuropa utvecklades de idŽer som brukar sammanfattas med ordet liberalism. Hur det gick till Šr en fascinerande historia.

Vill man fšrstŒ en ideologi mŒste man utgŒ frŒn de problem den Šr ett svar pŒ.  Det fšrsta stora steget mot ett liberalt samhŠlle var befrielsen frŒn kyrkligt tankemonopol. Inga framsteg var mšjliga sŒ lŠnge pŒstŒenden om till exempel planeternas ršrelser mŒste pršvas mot Bibelns sanningar. Den intellektuella friheten eršvrades tum fšr tum, det blev sŒ smŒningom mšjligt att resonera sekulŠrt Šven om samhŠllet och staten.

Det tog 150 Œr av religionskrig innan det blev mer allmŠnt erkŠnt att religišs tolerans snarare Šn pŒtvingad likriktning Šr sŠttet att hŒlla ihop en i trosfrŒgor kluven nation.

Det kungliga tyranniet hade fšršdande effekter: dynastiska krig, militarisering av samhŠllet, hovintriger, godtycke, korruption, barbariska straffmetoder med mera.

Medeltiden lŠmnade efter sig ett ekonomiskt system som byggde pŒ lokal produktion fšr lokala behov: skrŒvŠsende, privilegier, stadstullar, livegenskap och rigida hierarkier.

Kampen mot allt detta fšrtryck, ofšrnuft och slšseri kan retroaktivt beskrivas som en ršrelse fšr modernisering. SŒ smŒningom blev nya principer brett omfattade i vŠsterlandet: sekularism, universalism, konstitutionalism och marknadsekonomi. Men de som ledde denna kamp tŠnkte inte i termer av modernisering. De kŠnde igen varandra som upplysta reformister. FrŒn 1820-talet brukade de kallas liberaler.  

En av Brolins anklagelser mot 1800-talets liberaler Šr att flertalet av dem inte verkade fšr allmŠn ršstrŠtt. De hade skŠl som man inte lŠtt kan vifta bort. NŠr ršstrŠtten blev (sŒ gott som) allmŠn fšr mŠn under franska revolutionen blev resultatet inom kort en jakobinsk diktatur, som fšljdes av nŒgra Œr av politisk apati innan Napoleon grep makten. Samma mšnster framtrŠdde under februarirevolutionen 1848. Den plebiscitŠra demokratin utmynnade i ett nytt sjŠlvhŠrskardšme under Napoleon III.

AllmŠn ršstrŠtt i det fšrmoderna Europa lade vŠljarmakten i hŠnderna pŒ det samhŠllsskikt som hade minst kontakt med den begynnande samhŠllsomvandlingen: smŒbšnder, lantarbetare, daglšnare och tjŠnare av olika slag. De flesta visste inte mer om samhŠllet och vŠrlden Šn de lŠrt sig av en konservativ byprŠst eller en auktoritŠr patron eller godsŠgare.

Liberala reformister verkade fšr att ršstrŠtten skulle breddas i takt med en vŠxande folkbildning. Skolreformer var vŠgen till demokrati, tills vidare borde den bildade medelklassen styra i samklang med folkmajoritetens intresse.

Att liberaler, bland dem den humane John Stuart Mill, kunde vara socialt hjŠrtlšsa berodde frŠmst pŒ att de var malthusianer och ekonomiska pessimister. terkommande perioder av svŠlt i det šverbefolkade Irland tycktes bekrŠfta deras teori. Existensminimum sŒgs som det naturliga priset pŒ arbete, och de som inte kunde fšrsšrja sig sjŠlva skulle inte tillŒtas leva bŠttre Šn de sŠmst avlšnade arbetarna; de skulle annars fšda alltfšr mŒnga barn. Socialliberalismen blev mšjlig fšrst nŠr rŠdslan fšr šverbefolkning klingade av under andra hŠlften av 1800-talet.  

Brolin menar att 1800-talets liberaler saknade Óett universalistiskt mŠnniskobegreppÓ. NŠr de talade om mŠnniskan syftade de pŒ den europeiske egendomsŠgaren. Han anser att det ršrde sig om en Óaristokratisk liberalismÓ. Med stšrre rŠtt kan man tala om en antiaristokratisk liberalism. De engelska whigaristokraterna, som hade vissa liberala drag under 1700-talet, gick snart šver till det konservativa lŠgret, liksom deras motsvarigheter pŒ andra hŒll.

David Ricardo grundade den klassiska skolan i nationalekonomin och var en ledande liberal. Den šverskuggande intressekonflikten i England under 30 Œr fram till 1846 gŠllde spannmŒlstullen, dŠr en allians av arbetare och fšretagare kŠmpade sida vid sida mot aristokratiska storgodsŠgare, som lŠnge kontrollerade parlamentet. Ricardo skrev: ÓJordŠgarens intresse Šr alltid motsatt varje annan samhŠllsgrupps intresse.Ó (Denna klassanalys Œterkom hos Karl Marx, dock med det ršrliga kapitalets Šgare pŒ den plats dŠr Ricardo placerat jordŠgarna.)

Den tidens liberaler var inte harmoniteoretiker och inte vŠnner av aristokrati och privilegiesystem. Den liberala ršrelsen var brett socialt fšrankrad och hade starka rštter i ideella folkršrelser: frikyrkor, abolitionism, nykterhetsorganisationer, fackfšreningar, kooperation.

Fredrik Stršm, en betydande socialdemokratisk publicist, skrev pŒ 1940-talet att det under halvseklet fšre August Palm hade funnits en aktiv svensk vŠnster, som verkat fšr allmŠnna fri- och rŠttigheter, kulturella reformer och rŠttvisa Œt de sŠmst stŠllda. Liberalerna hade utfšrt en kulturgŠrning i bildningsorganisationer och arbetarfšreningar:

ÓHela detta liberala frihetsarv hade allmogen och arbetarna samt det lŠgre borgerskapet och en avsevŠrd del av intelligentian insupit och švertagit, dŒ socialdemokratin och socialismen bšrjade fšrkunnas i Sverige. NŠr socialdemokratin fšrfŠktade folkets fri- och rŠttigheter och gick till storms mot tyranni och fšrtryck, klerikalism och hov, militŠrmakt och feodalvŠlde var detta egentligen gamla vŠlkŠnda tongŒngar, blott hŠftigare, mera rebelliska och framfšrda pŒ ett robustare sprŒk hos de socialdemokratiska agitatorerna.Ó

Bilden var densamma i England och pŒ mŒnga andra hŒll dŠr liberala ršrelser fick politiskt inflytande under 1800-talet. 

 Svante Nycander  

tillbaka till arkivet