Lag & avtal, nr 1/2009

Den danska modellen lever Ð inte den svenska

 

Britanniadomen 1989 mŒste vara den mest misslyckade av alla Arbetsdomstolens domar. Den gick ut pŒ att en utomstŒende part inte fŒr gŒ till strid fšr att undantrŠnga eller Šndra ett bestŒende kollektivavtal. Texten var utsvŠvande och teoretisk, domstolen tog upp frŒgor som inte var aktuella i mŒlet, drog slutsatser utifrŒn antagna grunder fšr medbestŠmmandelagen och lŠt en tvist av speciell karaktŠr bli anledning att fŠlla svepande omdšmen om rŠttslŠget. Domen vittnade om ofšrstŒelse fšr logiken i den historiskt framvuxna arbetsrŠtten.

    Varfšr finns det en rŠtt till sympatiŒtgŠrder som ett undantag frŒn fredsplikten? Det beror pŒ att parterna, sŠrskilt arbetsgivarna, velat ha enhetliga avtal šver breda omrŒden av arbetsmarknaden. ArbetsrŠtten bygger pŒ en kombination av den starkares rŠtt och behovet av ordning, struktur och solidaritet. Ett avtal mellan en patriarkalisk arbetsgivare och en svag lokal fackfšrening bšr inte vara oangripligt, inte heller ett avtal mellan en svag arbetsgivare och en maktfullkomlig fackfšrening. SŒdana aspekter saknades i arbetsdomstolens abstrakta resonemang.

    De av facket nominerade ledamšterna varnade fšr att arbetsgivare kunde komma att skydda sig mot stridsŒtgŠrder Ógenom att sjŠlv organisera en facklig organisation och sluta avtal med dennaÓ. Men arbetsgivarna gillade Britanniadomen som en ljusglimt i en tid av mšrker och nattfrost.

    Helt fšrutsŠgbart korrigerade den politiska vŠnstermajoriteten AD-domen genom lex Britannia 1991. StridsŒtgŠrder fšr att trŠnga undan ett befintligt avtal blev Œter tillŒtna, men bara i frŒga om utlŠndska avtal. Klyvningen var principvidrig och diskriminerande. I den (ringa) mŒn fšrbudet mot undantrŠngande kunde sŠgas handla om etik i kontraktsrelationer var poŠngen tillspillogiven. I Lavaldomen har EG-domstolen underkŠnt lex Britannia sŒsom diskriminerande. Lagen mŒste Šndras om facket ska kunna genomdriva anstŠllningsvillkor vid utstationerade fšretag i nivŒ med svenska avtal.

    Utredaren Claes StrŒth fšreslŒr ett undantag frŒn undantaget. StridsŒtgŠrder fšr att trŠnga undan utlŠndska kollektivavtal ska inte vara generellt tillŒtna, som enligt lex Britannia. De ska inte fŒ tillgripas mot arbetsgivare som Šr etablerade i annat EES-land med utstationerad verksamhet i Sverige, om de anstŠlldas villkor Šr minst lika bra inom anstŠllningens kŠrnomrŒden som i svenska branschavtal. Principlšsheten drivs dŠrmed ett steg vidare. Fšr att fšrstŒ vad som menas mŒste man lŠsa bŒde MBL och utstationeringslagen. Fšrslaget Šr diskriminerande, eftersom fšrbudet mot undantrŠngande Šr heltŠckande i frŒga om svenska kollektivavtal men selektivt i frŒga om utlŠndska. Det bŠddar fšr en ny process i EG-domstolen.

    JŠmfšr med Danmark! DŠr finns ingen motsvarighet till BritanniakrŒnglet, inget fšrbud Šr stadgat mot stridsŒtgŠrder fšr att undantrŠnga kollektivavtal. Det gšr det lŠtt att anpassa dansk arbetsrŠtt till Lavaldomen. Lšsningen ges i en enkel och tydlig lagparagraf. StridsŒtgŠrder fŒr anvŠndas, pŒ samma sŠtt som mot danska arbetsgivare, fšr att sŠkra att utstationerade anstŠllda fŒr lšn motsvarande vad danska arbetsgivare mŒste betala. TvŒ villkor stŠlls. Det utlŠndska fšretaget mŒste i fšrvŠg informeras om innehŒllet i det avtal som trŠffats mellan de mest representativa organisationerna och som gŠller inom hela landet, och det mŒste klart framgŒ vilken lšn som ska betalas. Fšrslaget stšds av arbetsgivarna och LO.

    StrŒth har švervŠgt om undantrŠngande av kollektivavtal bšr kunna ske pŒ samma sŠtt som i Danmark men invŠnder att detta skulle vara Óett avsevŠrt ingrepp i den svenska modellens funktionÓ pŒ samma sŠtt som en lag om minimilšn eller allmŠngiltigfšrklaring av kollektivavtal.

    Detta kan bara fšrstŒs som en eftergift fšr Svenskt NŠringsliv. Britanniaregeln 1989 mot undantrŠngande var ett juridiskt pŒhitt, den tillkom inte genom lagstiftning och har aldrig varit uttryck fšr parternas gemensamma uppfattning (som principen att lšner ska regleras i avtal, inte i lagstiftning). Men arbetsgivarna ser fšrbudet som en tillgŒng i den allmŠnna dragkampen om arbetsrŠtten och som en murbrŠcka mot ett dumpingskydd efter fackliga linjer.

    ÓDen svenska modellenÓ Šr i dag ett patriotiskt slagord utan innehŒll. Man glšmmer att modellen historiskt handlar om samfšrstŒnd, gemensamt ansvar och šmsesidiga fšrdelar, inte om juridiska teknikaliteter. Den danska modellen lever, inte den svenska. Det Šr svŒrt att hitta nŒgot land i Europa dŠr arbetsgivarna och facket stŠller sŒ motstridiga krav i frŒga om rŠtten till stridsŒtgŠrder som i Sverige.

    Parterna positionerar sig infšr avgšranden om ett nytt huvudavtal. Lagstiftarna bšr hŒlla distans och handla efter principiella linjer. Det talar fšr en dansk lšsning av BritanniafrŒgan, vilket har rekommenderats av bŠsta juridiska sakkunskap (Niklas Bruun). ÓOm tvŒ lŠnder gemensamt konstaterar att detta Šr en rimlig modell stŒr man ocksŒ starkare inom EU.Ó (TCO-tidningen 15-16/08.) Staten bšr inte en gŒng till ta risken att fŠllas fšr diskriminering.

    LO och PTK kan underlŠtta en lšsning genom att erbjuda ett avtal om proportionalitet i frŒga om stridsŒtgŠrder. En sŒdan regel finns i Danmark. Den skulle betyda mer fšr nŠringslivet Šn fšrbudet mot undantrŠngning.

Svante Nycander

 

 

tillbaka till arkivet