¼ 2000; Lagprövning leder till rättsosäkerhet; DN-kolumn; Rättsfrågor

 

Lagprövning leder

till rättsosäkerhet

Högsta domstolens ordförande menar att domstolarna bör få en vidgad rätt att pröva om lagar stämmer med grundlagen. De bör kunna ogiltigförklara en lag även om felet inte är uppenbart. (DN Debatt 26/3) En sådan lagprövningsrätt föreslår också demokratiutredningen. Varje år väcks samma yrkande i riksdagsmotioner, ofta i förening med förslag om författningsdomstol. Just nu behandlar konstitutionsutskottet sex sådana motioner.

SNS, City-universitetet och demokratiutredningen har nyligen gett ut debattböcker om maktdelning, där den röda tråden är att domstolarna borde bli en politisk motvikt till riksdagen och regeringen. Lagprövning framställs som ett medel att öka rättssäkerheten.

Resonemangen är filosofiska och abstrakta. Ingenstans diskuteras de praktiska problemen.

Lagprövning skapar rättsosäkerhet. Det tar en viss tid från den dag en lag träder i kraft till dess en domstol får anledning att pröva dess laglighet, och under den tiden vet man inte om den gäller. Plan- och bygglagen var på sin tid ifrågasatt från grundlagssynpunkt i vissa delar. Justitierådet Bertil Bengtsson har påpekat att en lagprövning kunde ha lett till att mängder av planbeslut hade blivit retroaktivt ogiltiga, med svåröverskådliga verkningar för enskilda och kommuner. Antag att människor skatteplanerar med stöd av en bestämmelse som sedan underkänns i domstol. Vem svarar för den förlust som uppstår? En part som ingått avtal med en viss lag som förutsättning kan kräva att avtalet ska hävas. Människor kan begära resning av domar grundade på en lag som förklaras ogiltig.

En känd domare hävdar att reglerna om skatteutjämning mellan kommunerna är oförenliga med grundlagen och ”inte får tillämpas”, trots att lagrådet godkänt dem. Om en lagprövning skulle leda till samma slutsats, måste ett oräkneligt antal miljarder omfördelas tillbaka.

Även gamla lagar måste prövas mot nya grundlagsparagrafer. Om lagprövningsrätten vidgas, kan riksdagen genom en ändring i grundlagen i rent misshugg döda en lag, som existerat under lång tid till allmän belåtenhet.

Detta händer väl bara i teorin, invänder någon. Nej, det har hänt i verkligheten. Domstolar i Mölndal och Göteborg fann 1995 att förbudet från 1933 mot politiska uniformer, som veterligen bara nazister haft invändningar emot, uppenbart stred mot den sedan sjutiotalet grundlagsskyddade yttrandefriheten, eftersom förbudet drabbade även demokratiska åsiktsriktningar.

 Lagen var inte uppenbart felaktig. Det är tillåtet enligt regeringsformen att inskränka yttrandefriheten genom en lag för att ”tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle”. Varför anser sig domstolar bättre än riksdagen förstå om ett uniformsförbud är demokratiskt godtagbart?

Många som argumenterar för lagprövning ser Amerika som en förebild. Där svävar  ständigt mängder av lagar och presidentbeslut i ett limbo. De är varken giltiga eller ogiltiga, det kan ta årtionden innan de slutligt prövats i domstol. Varför skulle vi ta efter det systemet?

Lagprövning brukar anses logiskt ofrånkomlig. En regel av högre dignitet måste ges företräde framför en av lägre, om de kolliderar. Därför ger regeringsformen inte bara domstolar utan också alla andra offentliga organ lagprövningsrätt. Detta vållar inget större problem så länge prövningen bara avser uppenbara fel. Men om man tar bort kravet på uppenbarhet, anmäler sig svåra frågor:

 Innebär lagprövningsrätt också lagprövningsplikt? Är en myndighet som ska tillämpa en viss lag skyldig att pröva dess grundlagsenlighet, om någon berörd part begär det? Kan detta vara ett åliggande för till exempel en försäkringskassa eller en byggnadsnämnd? Eller avgör varje myndighet fritt om den ska pröva lagen?

 En lösning kunde vara att slopa kravet på uppenbarhet bara vid prövning i domstol. Regeringsformen skulle då föreskriva två skilda tolkningsregler för en och samma lag. Det verkar inte vidare klyftigt.

Flertalet domstolar kommer att använda en vidgad lagprövningsrätt försiktigt. De kommer att erkänna riksdagens tolkningsföreträde, eftersom detta är en del av vår rättstradition. Men inte så få domare kommer att uppfatta ett beslut om friare lagprövning som en klarsignal, rent av en uppmaning, till aktivism i domarsätet. Jurister leder den ideologiska offensiven för en starkare domstolsmakt, och målet är att uppnå en verklig förändring.

En framtida moderat justitieminister kommer att vilja utnämna justitieråd och regeringsråd som ser lagprövning som något angeläget och betydelsefullt. En socialdemokrat kommer att resonera tvärtom. Med lagprövningsrätt riskerar domstolarna att politiseras.

   Samhällsdebatten förlorar i saklighet när politiska motsättningar kläs i juridisk dräkt. Den som tror sig ha grundlagens överordnade rättsprinciper på sin sida i en politisk tvist blir lätt emotionell och patetisk. Juridifiering av politiken gör oss till gnälliga rättshaverister.

Svante Nycander