DN Debatt 14/2 2012

ÓIndustriarbetare ska tjŠna merÓ

 

Fšr tre Œr sedan, under finanskrisen, gav IF Metall klarsignal fšr lokala avtal om kortare arbetstid med Œtfšljande lšneminskning, till exempel fyradagarsvecka. Hos Teknikarbetsgivarna beršrdes mer Šn 80 000 arbetare av sŒdan inkomstfšrlust. Vid IF Metalls A-kassa steg antalet arbetslšsa frŒn cirka 10 000 hšsten 2008 till cirka 34 000 ett Œr senare.

Den konkurrensutsatta sektorn Šr lŒngt mer utsatt fšr konjunktursvŠngningar Šn den skyddade sektorn. SŒ har det alltid varit. Under nittiotalskrisen var omkring 20 procent av metallarbetarna arbetslšsa.  Otryggheten mŒste vŠgas in nŠr man jŠmfšr lšner i olika sektorer.

Fem fšrbundsordfšrande inom LO, TCO och SACO, alla i den kvinnodominerande skyddade sektorn, pŒstŒr utan bevis att deras medlemmar fŒr fšr litet i lšnekuverten pŒ grund av strukturell lšnediskriminering. (DN Debatt 9/2.) De begŠr att regeringen ska Šndra Medlingsinstitutets uppdrag sŒ att deras lšner inte ska behšva fšlja industriavtalen. De vill alltsŒ sŠnka industriarbetarnas relativa lšner.

Studier av lšneskillnader mellan mŠn och kvinnor Šr uppdelade pŒ fem sektorer: privatanstŠllda arbetare respektive tjŠnstemŠn, kommuner, landsting och stat.  Medlingsinstitutet redovisar fšr varje sektor en kšnsskillnad i lšner som inte kunnat fšrklaras av skillnader i Œlder, utbildning och arbetsuppgifter. I medeltal Šr den mellan fem och sex procent. Man betonar att siffran inte Šr ett mŒtt pŒ kšnsdiskriminering.

Analysen ršr lšneskillnader inom varje sektor fšr sig. Att jŠmfšra manligt dominerad tillverkningsindustri med kvinnligt dominerad service- och vŒrdsektor Šr ofantligt mycket svŒrare. HŠr finns strukturella faktorer man inte behšvt bekymra sig om vid jŠmfšrelser inom varje sektor.

Om industriarbetarlšnen ger kompensation fšr stšrre otrygghet pŒ grund av konjunktursvŠngningar sŒ Šr det inte kšnsdiskriminering. Inte heller om den kompenserar deras betydligt hšgre A-kasseavgift.

Jobb inom kvinnodominerade yrken finns frŠmst dŠr mŒnga mŠnniskor bor: butiker, restauranger, fritidsanlŠggningar, kommunal hemtjŠnst, daghem, Šldreboende, skolor med mera. Det Šr en stor skillnad mot arbeten vid stŒlverk, raffinaderier, gruvor, kraftverk, sulfitfabriker, skogsavverkning, sŒgverk, slakterier med mera.

Om industriarbetarlšnen ger kompensation fšr lŠngre och dyrare resor till jobbet Šr det inte kšnsdiskriminering.

PŒstŒendet om strukturell lšnediskriminering mellan sektorer Šr obestyrkta. Man kan lika gŠrna pŒstŒ att industrianstŠllda Šr missgynnade, eftersom deras arbetsgivare har svŒrast att vŠltra šver kostnadshšjningar pŒ konsumenter och skattebetalare. Det ena Šr lika ovetbart som det andra. Men industrijobben har blivit fŠrre och vŠger inte lika tungt som fšrr inom facket.

SamhŠllsekonomiskt Šr kampen fšr att sŠnka de relativa industrilšnerna betŠnklig. Industrin stŒr fšr huvuddelen av vŒr export, som finansierar en import motsvarande halva BNP, och mŒste ha konkurrenskraftiga lšner.  

Svante Nycander

 

 

 

tillbaka till arkivet