DN Debatt 16/8 2005

ÓBlockaden i Vaxholm handlar om frihandel i EuropaÓ

 

 

Blockaden mot det lettiska byggfšretaget i Vaxholm och dess juridiska efterspel šppnade slussarna fšr aggressioner och missnšje pŒ šmse sidor i det fackliga systemet. Fšrhoppningar som vŠckts av tio Œr med balanserad lšnebildning grusades. Diskussionen vittnar om helt motstridiga uppfattningar om det kollektiva regelverket.

     Men den frŒga som ligger bakom, reglerna om tjŠnstehandeln i Europa, lŒtsas man inte om. Statsministern har avfŠrdat EU-kommissionens fšrslag till tjŠnstedirektiv som ÓelŠndigtÓ. Sverige har varken sagt ja eller nej till huvudprincipen i fšrslaget, som innebŠr att tjŠnstefšretag som utfšr ett tillfŠlligt uppdrag i ett annat medlemsland ska fšlja sitt hemlands lagstiftning. Ett svenskt fšretag som Šr behšrigt att utfšra uppdrag av visst slag i Sverige ska inte behšva ansška om behšrighet i Grekland. Eftersom tjŠnsterna Šr 65 procent av Europas BNP finns en vŠldig potential fšr ekonomiskt utbyte, tillvŠxt och sysselsŠttning, om tjŠnstehandeln befrias frŒn onšdiga nationella regleringar. Sverige har mycket att vinna.

    Inget fšrslag om frigšrelse av tjŠnsterna skulle ha en chans att bli antaget av EU om det inte fanns ett skydd mot lšnedumpning. Detta har reglerats i utstationeringsdirektivet, som bemyndigar medlemslŠnderna att krŠva att tillfŠlligt verksamma utlŠndska fšretag uppfyller minimivillkoren, enligt respektive vŠrdlands lagar eller kollektivavtal, inom anstŠllningsfšrhŒllandets kŠrnomrŒden. Fšr flertalet yrkesgrupper Šr detta fullt tillrŠckligt.  Att avtalens minimilšner, snarare Šn genomsnittslšner, ska vara normen har facket accepterat nŠr det gŠller anvisning av arbete fšr arbetslšsa. NŒgra fšrbund, frŠmst Byggnads, krŠver emellertid nŒgot annat. Ett utlŠndskt fšretag ska betala genomsnittslšner och vara bundet av varje detalj i byggavtalet pŒ 175 sidor. Detta gŒr uppenbarligen lŒngt utšver syftet med utstationeringsdirektivet.

    I VaxholmsmŒlet fann Arbetsdomstolen att det lettiska fšretaget var bundet av ett kollektivavtal i sitt hemland och att den svenska blockaden syftade till att undanršja och ersŠtta detta avtal. Det betyder att den fackliga sidan ligger illa till infšr pršvningen i EG-domstolen. Fackets (och regeringens) uppfattning i rŠttsfrŒgan stŒr och faller med lex Britannia, som Šnda sedan sin tillkomst fšr 15 Œr sedan ansetts strida mot EG-rŠttens diskrimineringsfšrbud. Lex Britannia gšr Œtskillnad mellan kollektivavtal pŒ vilka MBL Šr tillŠmplig respektive inte tillŠmplig, det vill sŠga mellan svenska och utlŠndska kollektivavtal. Facket tillŒts att gŒ till strid fšr att undanršja utlŠndska, men inte svenska, kollektivavtal. Sannolikheten fšr att EG-domstolen ska godkŠnna det Šr liten.

    MŒlet ršr kŠrnan i den svenska strategin mot lšnedumpning. Hur tŠnker man agera utan lex Britannia? Thomas …stros hotar att lyfta ut de statsŠgda fšretagen ur Svenskt NŠringsliv. Detta redan pršvats och visat sig vara en bumerang. NŠr socialdemokraterna i par omgŒngar pŒ sjuttio- och Œttiotalen tvingade statliga fšretag att lŠmna SAF, blev detta en signal till facket att stŠlla hšgre krav pŒ dem Šn pŒ SAF-fšretag: en ytterligare semestervecka, trygghetsavtal, extra mycket medbestŠmmande, švertidsersŠttning till hšgavlšnade tjŠnstemŠn, dubbelt hšgre kostnader fšr fackliga fšrtroendemŠn Šn vid privata fšretag och sŒ vidare. De statliga fšretagen ŒtervŠnde till SAF:s trygga famn sŒ snart de fick chansen.

    Svenskt NŠringsliv vill drastiskt inskrŠnka fackets rŠtt att gŒ till strid, framfšr allt vill man fšrbjuda sympatiŒtgŠrder. Hoppet stŒr till en ny riksdagsmajoritet 2006. Att den borgerliga opinionen ršr sig i den šnskade riktningen visar centerstŠmman i juni och mŒnga debattinlŠgg.

    Varfšr Šr sympatiŒtgŠrder tillŒtna? Det beror pŒ att arbetsgivarna i bšrjan av fšrra seklet genomdrev bestŠmmelser i fšrbundsavtal om att fredsplikten inte skulle beršra sympatiŒtgŠrder. LO protesterade i ŒrsberŠttelsen 1907: ÓPŒ arbetarnas sida har ju dock hittills den meningen varit fšrhŠrskande att arbetsinstŠllelser ej borde fšrekomma under den tid ett kollektivt avtal Šr gŠllande, men nu kommer denna arbetsgivarfšrening och i en handvŠndning stšrtar omkull denna fšr arbetsro och lugn sŒ viktiga uppfattning.Ó SŒ smŒningom blev SAF och LO ense om att rŠtten att agera solidariskt i konflikter var ett gemensamt intresse, eftersom den gjorde det lŠttare att nŒ enhetliga, konkurrensneutrala avtal.

    Svensk NŠringsliv bšr inte omtala sympatiŒtgŠrderna som nŒgonting orŠttfŠrdigt, en anomali, snudd pŒ avtalsbrott. Om de fšrbjuds uppstŒr frŒgan hur skyddet mot dumpning enligt EU-direktivet ska fšrverkligas. NŒgon annan metod Šn tvingande lagstiftning om lšner och anstŠllningsvillkor finns inte i sŒ fall. €r det vad Svenskt NŠringsliv vill ha?

    Fackliga relationer under Saltsjšbadstiden var inte ett nollsummespel, parterna fšrsškte gemensamt hitta fšrnuftiga lšsningar. Hade samma strŠvan funnits i dag skulle Svenskt NŠringsliv och LO tillsammans ha lagt en hŒrd press pŒ byggbranschen att reformera sitt monstrušst byrŒkratiska avtalssystem.

    Facket har inte rŒd att passivt invŠnta domen i Luxemburg och riksdagsvalet nŠsta hšst. Den fackliga kontrollen šver spelreglerna tillhšr ett passerat skede. Det bŠsta facket kan hoppas pŒ Šr att utšva kontroll tillsammans med arbetsgivarna i ett nytt partnerskap, grundat pŒ en gemensam šnskan att hŒlla politiken pŒ avstŒnd. Att detta Šr angelŠget illustrrerar bland annat de talrika Šndringarna hit och dit i anstŠllningsskyddet sedan 1974. Stabilitet nŒs bara om partsorganisationerna gemensamt vŠrnar om sitt traditionella ansvarsomrŒde.

     Hotet mot de fackliga positionerna krŠver motŒtgŠrder. LO och TCO bšr tydligt och aktivt stšdja den fria tjŠnstehandeln inklusive hemlandsprincipen. Hittills har de satt sig pŒ tvŠren. Med fackligt stšd skulle Sverige kunna gšra en stor insats fšr frihandeln i Europa.

    Facket borde ocksŒ fšrsška fŒ ett huvudavtal med Svenskt NŠringsliv om ett skydd mot lšnedumpning i nivŒ med utstationeringsdirektivet, varken hšgre eller lŠgre. I frŒnvaro av lagstiftning om minimivillkor fšr anstŠllda fšrutsŠtter ett sŒdant avtal att facket fŒr tillgripa sympatiblockader fšr att pressa fram anstŠllningsvillkor pŒ nŠmnda nivŒ.

    Fšre Britanniadomen i Arbetsdomstolen 1989 var det inte fšrbjudet att gŒ till strid fšr att undantrŠnga ett befintligt kollektivavtal. Men domen Šndrade rŠttslŠget, och riksdagen svarade med att anta lex Britannia, som tillŒter att man fšrsšker undantrŠnga utlŠndska kollektivavtal. BŠst vore att ŒtergŒ till rŠttslŠget fšre 1989, som parterna hade levt med i Œrtionden utan stšrre bekymmer. Ska skyddet mot dumpning upprŠtthŒllas med fackliga medel mŒste det vara tillŒtet att šva press Šven pŒ fšretag som kan uppvisa ett hemlandsavtal, om villkoren Šr fšr dŒliga.

    MŒnad efter mŒnad pŒgŒr ett offentligt samtal mellan dšva, med evigt samma repliker. Det Šr uppenbarligen inte meningen att allmŠnheten ska fšrstŒ vad det hela ršr sig om och vad som stŒr pŒ spel.

Svante Nycander