SVANTE NYCANDER

Kolumn, Nordisk alkohol- & och narkotikatidskrift

 

Faran av likriktning

 

”Vissa alkoholfrågor m m” är ett förledande anspråkslöst namn på en proposition signerad av socialminister Lars Engqvist. Det rör sig om en bred genomgång av alkoholpolitiken av det slag som i Sverige tidigare alltid föregåtts av en parlamentarisk utredning. Engqvist har samlat ihop förslag från en mängd instanser. Hans huvudsakliga ärende är att förändra myndighetsstrukturen i syfte att stärka regeringens grepp om alkoholfrågorna.

Regeringskansliet har inte varit tillfreds med hur det fungerat mellan olika statliga institutioner. Det finns för många organ med likartade, överlappande uppgifter. Såväl centralt som regionalt har det varit svårt att samordna insatserna, enligt propositionen. I bakgrunden skymtar också något annat. På alkoholområdet har flera av de hittillsvarande huvudaktörerna utsetts av borgerliga regeringar: Gabriel Romanus på Systembolaget, Agneta Dreber på Folkhälsoinstitutet och Gun Neuman på Alkoholinspektionen. Socialdemokratin har ett klasspolitiskt perspektiv på folkhälsan och vill markera en vänsterideologi: det främsta målet är att utjämna skillnader i hälsa mellan olika sociala grupper.

 Folkhälsoinstitutet ska enligt propositionen ombildas till en så kallad stabsmyndighet. Dess uppgift blir att ta fram kunskapsunderlag, nationella handlingsplaner och metoder till hjälp för ”regeringens ledning, styrning och utvärdering av folkhälsoarbetet”. Rollen som ”opinionsbildningsmyndighet” tonas ner eller försvinner. I fråga om alkohol ska den uppgiften läggas på OAS, det oberoende alkoholsamarbetet, där statliga organ samverkar med branschorganisationer (Bryggareföreningen, Sprit & Vinleverantörsföreningen med flera). OAS ska bli en permanent institution med en dominerande roll på den sektor dit alla förhoppningar numera koncentreras: information och opinionsbildning. Den nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikafrågor blir kvar med socialministern som ordförande.  

 Är detta en bra myndighetsorganisation? Jag tror att vi i drogfrågorna behöver ett antal organ och institutioner, från polisen till Systembolaget och CAN, med stor frihet att agera utifrån sin egen erfarenhet och probleminsikt, även om budskapen då kan gå i olika riktningar. Den nya styrmodellen, med den nationella ledningsgruppen,  stabsmyndigheten och OAS, innebär en risk för skadlig likriktning. De som deltar i OAS har ålagts att inte agera i strid mot grunderna för samarbetet. Ofrånkomliga kompromisser med de kommersiella intressena blir därmed normerande för hela myndighetssektorn. Regeringen överskattar värdet av central styrning och samordning framför allt i fråga om information och attitydpåverkan.

 Förvaltningspolitiska kommissionen har sagt att det är ett centralt värde i den svenska förvaltningsmodellen ”att myndigheterna kan presentera egna analyser och motbilder i dialogen med regeringen”. Kan Folkhälsoinstitutet i sin nya roll presentera motbilder – analyser och tolkningar som regeringen inte vill ha?  

 I propositionen föreslås återgång på försök till lördagsöppna systembutiker i vissa områden. Skälet är att så mycket har förändrats sedan 1981. Den positiva effekten av lördagsstängningen var främst att fylleriet då minskade med 4—5 procent och att antalet fall av ”misshandel inomhus mellan bekanta” (till stor del kvinnomisshandel, kan man förmoda) med 2—5 procent. I gengäld ökade misshandeln utomhus. I dag är Systembutikernas andel av den samlade spritkonsumtionen väsentligt lägre än på åttiotalet, och betydelsen av lördagsstängning, på gott och ont, har därför minskat. Effekterna av en förändring lär bli svåra att mäta, i synnerhet om man samtidigt ökar öppethållandet till kl. 20 måndag till fredag och inrättar fler butiker.

 Hur påverkas attityderna? En restriktion är en maning till försiktighet, och dess slopande är en signal om att alkohol är ”en vara som alla andra”. Sådana indirekta effekter går knappast att registrera.

 Köp och innehav av olovligt tillverkad sprit blir ett brott, som ska bestraffas med böter eller fängelse i upp till två år. (Motsvarande befattning med smuggelsprit är redan kriminaliserad.) Regeringen åberopar svartspritsutredningen, som visat att 72 procent av alla 15—24-åringar tror sig kunna skaffa två liter hembränt inom ett par dagar. Förslaget att kriminalisera köp och innehav har ett brett stöd i opinionen.

 I övrigt lämnar regeringen svartspriten åt sidan. Alkoholpolitiken står och faller med kampen mot den illegala hanteringen, men någon samlad, övergripande handlingsplan har vi inte sett till.

 EG-domstolen ansåg i Franzénmålet att de svenska villkoren för yrkesmässig införsel och partihandel var alltför stränga. Formuleringen var oklar, men domstolen har i andra mål ansett att tillståndskrav i sig strider mot artikel 30 i fördraget. Europakommissionen begär att Sverige ska avskaffa tillståndskravet, och regeringen finner det omöjligt att stå emot. Nåväl, vad blir effekten? Regeringen säger tröstande att kravet på tillstånd för import och partihandel saknar verklig betydelse från strikt alkoholpolitisk synpunkt. Men hittills har avmonopoliseringen byggt på att de nya kommersiella aktörerna ska vara lämplighetsprövade, ansvarsfulla personer, som ställer upp för den svenska alkoholpolitiken, värdiga att medverka i OAS.

 Regeringen håller sig till vedertagna formuleringar om alkoholpolitikens mål. Den tvekar inte om att totalkonsumtionen måste hållas under kontroll och lovar att agera för en EU-strategi på alkoholområdet under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Tonen är optimistisk, trots den stora ovissheten om införselbestämmelserna och skattenivån i framtiden. Med de förändringar som föreslås i propositionen hävdar regeringen att vi förfogar över de instrument som krävs för att vi ska nå de uppställda målen.

 Attitydpåverkan, information och fostran är de instrument som ska ersätta alla restriktioner som faller en efter en. Men formerna för deras användning är inte genomtänkta. Framför allt behöver vi diskutera samordning och politisk styrning kontra mångfald och integritet i kunskapsprocessen.