Dagens Nyheter, familjesidan 30/12 2011

 

Fšrre DN-journalisten Olle AlsŽn har avlidit 88 Œr gammal. Hans nŠrmaste Šr sonen Martin, dottern Camilla och systern Britt med familjer.

NŠr Olle AlsŽn blev ledarskribent i DN 1960 var han redan en erfaren journalist. Han hade arbetat vid TT, vid Svensk-amerikanska nyhetsbyrŒn i New York och vid DNs allmŠnna redaktion som allmŠnreporter och politisk reporter. Han var erbjuden att bli Tage Erlanders pressekreterare.

NŠr han vŠrvades till ledarsidan var just inget kŠnt om var han stod politiskt, och i viss mening bevarade han denna anonymitet. Chefredaktšren Sven-Erik Larsson beskrev hur AlsŽn i samtal var avspŠnd, till synes halvt frŒnvarande, medan han bjšd pŒ ett flšde av precisa iakttagelser och skarpa reflexioner om hŠndelser och mŠnniskor. Han insŒg att AlsŽn var ofšrutsŠgbar men fšljde sin intuition.

En av de fšrsta frŒgor AlsŽn fšrdjupade sig i pŒ ledarsidan var Sovjets sprŠngning av domedagsbomber vid Norra ishavet. Med stšd av forskningen skrev han om effekterna pŒ miljšn. Kritik mot Sovjet var det just ingen som protesterade emot, men Sverige hade dŒ inte avskrivit tanken pŒ en egen atombomb, och Amerikas šverlŠgsenhet i frŒga om strategiska kŠrnvapen sŒgs som ett nšdvŠndigt skydd fšr vŠstvŠrlden. AlsŽns envisa argumentering var oemotsŠglig men ŠndŒ stšrande.

Tidigt gav han DN en jŠmstŠlldhetsprofil. Han skrev en minnesvŠrd ledare om Eva Mobergs korta tid som redaktšr fšr Hertha: ÓHon dansade en sommarÓ. Han var med i feministiska Grupp 222, men anslšt sig inte till nŒgot program; han var till exempel skeptisk mot daghem fšr de minsta barnen. Han skrev om bistŒndsfrŒgor och gillade Ulla Lindstršms frisprŒkighet i FN om bistŒnd till familjeplanering, en šmtŒlig frŒga dŒ.

AlsŽns texter var fria frŒn retorik och stora ord, texterna fick liv av kunskap, allvar och intensitet parade med sprŒklig fantasi.  I frŒgor han inte slŠppte taget om kunde han variera och fšrnya resonemangen sŒ att de inte kŠndes som upprepningar. NŠr han frŒn 1973 skrev om kŠrnkraft var han till en bšrjan fšrsiktig, vŠgde fšr och emot, fšr att efter hand bli en lidelsefull motstŒndare, den mest inflytelserike i medierna. I den frŒgan var han i stort och gott sŠllskap, och till sist beslšt riksdagen att kŠrnkraften skulle avvecklas; folkomršstningen 1980 gŠllde tre avvecklingsfšrslag, inte ja eller nej till kŠrnkraft. I en annan stridsfrŒga, ubŒtarna, var han en av nŒgra fŒ som offentligt tvivlade pŒ den officiella versionen, och han var den som hade stšrst mšjlighet att fšra fram argumenten. Han mštte ovilja och fšrbittring, men det mesta tyder pŒ att den sovjetiska intrŠngningen i GŒsefjŠrden var oavsiktlig och att det saknas verkliga bevis fšr att nŒgon ubŒt frŒn Warszawapakten varit i HorsfjŠrden. AlsŽns analys kunde ha besparat oss pinsamheter.  

Han var en stridbar man med ett vekt hjŠrta, han hade inlevelse och medkŠnsla. En gemensam vŠn nŠmner hans stillsamma hetta. Han yttrade aldrig ett hŒrt om nŒgon, i hans nŠrhet upplšstes aggressioner; hans tolerans och prestigelšshet bidrog stort till vŠnskap och arbetsglŠdje bland individualisterna pŒ redaktionen. Efter ett halvsekel av samarbete och glatt umgŠnge med denne fascinerande kollega Šr saknaden stor.   

Svante Nycander

 

 

tillbaka till arkivet